| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLAV kla4v, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er 32, äv. 40.
1) [jfr KLAVIKEL] om ngt som till form l. utseende påminner om en nyckel av äldre typ (ett slags klinka); i ssgn KLAV-BEN.
2) medel som möjliggör lösning av chifferskrift l. annan dunkel, svårbegriplig skrift, nyckel; i sht förr äv. konkret, om den förteckning som förklarar chifferbeteckningens system o. d. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 168 (1701). (Registratorn skall) uti sitt gömmo hafwa claverne till chiffrorne som brukas. HC12H 3: 135 (1713). Rawlinson antog dem (dvs. vissa grupper av tecken i kilinskrifterna) .. betyda Hystaspes, Darius och Xerxes .. och han erhöll på detta sätt den första klaven till den persiska kilskriftordningen. Frey 1850, s. 457. Tegnér Armfelt 2: 278 (1884). BonnierKL (1925).
3) i allmännare anv., om ngt som förmår giva l. bidraga till en (avgörande) lösning l. rätt förståelse o. d. av ngt: (hjälp till) förklaring, lösning, ”nyckel”; stundom äv. närmande sig bet.: skäl, grund, orsak; numera nästan bl. i sg. best., i uttr. finna, giva, söka, utgöra, äga o. d. klaven till (ngn gg äv. för) ngt, ofta övergående i bet.: finna osv. (den avgörande l. evidenta) förklaringen l. lösningen till ngt. Linné Bref I. 1: 29 (1761). Var uppmärksam, min läsare, så får du rätt nu igen klaven till produktplakatets utfärdande. Chydenius 95 (1765). Ofta kan häfdatecknaren med .. (memoarlitteraturens) tillhjelp finna klaven till gåtor, som acta publica lemna olösta. Frey 1849, s. 306. Hvad var klaven till det förtrollande inflytande, som .. (Jenny Lind) utöfvade på publiken? Sturzen-Becker 1: 200 (1861). En inblick i Troilis släktförhållanden ger i mycket klaven till hans konstnärskaraktär. Dahlgren 1Ransäter 63 (1905). GHT 1934, nr 22 A, s. 13. — särsk.
a) övergående i bet.: hänvisning; anvisning, antydan, uppslag, ”vink”, ”recept”; numera bl. ngn gg i uttr. giva klaven till (ngt), giva uppslaget till (ngt). Landsh. Fock var .. den, som gaf Claven til denna aktningsvärda politik. Beskow (1826) i 3SAH XL. 2: 23. Hvad han i hast gjorde sig upp för tankar om henne, enligt den clav, hans erfarenhet gifvit honom, det ser man (osv.). Knorring Cous. 3: 36 (1834). Nordensvan KonstH 387 (1900). Den (uppfattning av K. XII), vartill redan Hjärne på sin tid gett klaven. SvD(A) 1930, nr 106, s. 14.
b) (†) konkretare: vägledning l. hjälpreda l. kommentar o. d. till naturvetenskaplig(t) system l. beskrivning o. d. JTFagræus (1770) hos Linné Bref I. 6: 29. Den Linneiska klaven med korta diagnoser för igenkännandet af (växt-)slägtena. Frey 1846, s. 391. BotN 1878, s. 128.
4) mus. tecken som anbringas på en viss linje i ett notplan o. som genom att beteckna att en på ifrågavarande linje satt not äger en viss tonhöjd o. ett visst namn angiver tonhöjden o. namnet av samtliga på notplanet anbragta nottecken. Mecklin BegTonk. 11 (1802). Noter utan klav hafva hvarken namn eller mening. Wegelius Musikl. 1: 12 (1888). Bergenson Mus. 7 (1903). Det må nämnas, att till de båda äldsta klaverna, C-klav och F-klav .., redan på 1200-talet fogades G-klaven. Jeanson (o. Rabe) 1: 47 (1927). — jfr ALT-, BAS-, C-, DISKANT-, F-, G-, SOPRAN-, TENOR-, VIOLIN-KLAV m. fl.
5) [efter nylat. clavis, tangent på orgel; benämningen utgår från orgeltangenternas (o. pedalernas) funktion av ”nycklar” som öppna kancellerna] (†) mus. om tangenten (äv. med inbegrepp av tangenthävstången) på orgel l. klaver; äv. om pedal på orgel; äv. sammanfattande, om samtliga tangenter på en orgel osv., klaviatur. Serenius (1734; under pedal, sbst.). Hülphers Mus. 206 (1773). Drake Töpfer 67 (1850). jfr: (Hennerberg o.) Norlind 2: 22 (1912).
Ssg: klavben(s)-åder. (†) anat. benämning på nyckelvenen (Vena subclava). Roberg Lijkrevn. 30 (1718). SvTyHlex. (1851, 1872). —
(5) -RAM. mus. ram som omfattar o. sammanhåller klaviaturen på ett instrument. MeddSlöjdF 1900, 2: 107. Hennerberg (o. Norlind) 1: 148 (1912). —
Spalt K 1167 band 14, 1936