Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAVICYMBAL klav1isymba4l, förr äv. KLAVCYMBAL, r. l. m. ((†) n. Annerstedt UUH II. 1: 63 (cit. fr. 1662), ÅgerupArk. Bouppt. 1753); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(klavcymbal (clavcymbal, claf cijmbal, clavsymbahl) 1662—1905. clavecymbal (clavecimbal, clave cimbal) 1680—1903. klavicymbal (clavicymbal, clavis cymbal) 1663, 1773 osv. claver symbal 1694)
Etymologi
[jfr d. klavicymbel, t. klavizimbel, fr. clavecin, it. clavicembalo, gravicembalo, av mlat. clavicymbalum, till mlat. clavis, tangent, klaviatur (se KLAV, sbst.1 5), o. lat. cymbalum (se CYMBAL). — Jfr KLAVECIN]
mus. klavecin. Annerstedt UUH II. 1: 63 (cit. fr. 1662). Bellman 5: 124 (1767). Klavicymbalen eller klavecinen .. uppfanns sannolikt i början af 1400-talet. Boivie NordMMusik. 16 (1911). Under 16—1700-talen hade klavicymbalerna sin glansperiod, men övergåvos liksom klavikorden på 1800-talet, när hammarklaveren började sitt segertåg. Thulin HistAvdelnGbgM 33 (1931).
Avledn.: KLAVICYMBALIST, förr äv. KLAVCYMBALIST, m.||ig. (klav- 1739. klavi- 1901) mus. person som (yrkesmässigt) ägnar sig åt att spela klavicymbal. Londée Kellner 16 (1739). Valentin Musikh. 2: 65 (1901).

 

Spalt K 1175 band 14, 1936

Webbansvarig