Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLAVIKORD klav1ikå4rd, äv. -kor4d, r. l. m. (Vogler Clavérsch. 20 (1798), Wilhelm Sel. 52 (1922)) l. n. (BoupptSthm 30/6 1658, Fatab. 1933, s. 319); best. -en, ss. n. -et; pl. -er (MeddSlöjdF 1899, 2: 52, osv.), ss. n. äv. = (Boivie NordMMusik. 16 (1911), Thulin HistAvdelnGbgM 31 (1931)); stundom KLAVIKORDIUM klav1ikå4rdium, äv. -kor4dium l. —302, n.; best. -iet; pl. -ier.
Ordformer
(clacordium 1679—1684. clavcordium (claf cordium, clav-cordium, klaf cårdiom, klaffkordium) 1578 (: Klaffkordier, pl.)—1692. clavecord 1697. clavecordium 1675—1756. klavikord (clavicord, clavichord m. m.) 1798 osv. klavikordium (clavicordium, clavichordium m. m.) 1579—1910)
Etymologi
[jfr ä. d. clavecord, clavicordie, d. klavikord, klavikordium, t. klavichord, eng. clavichord, it. clavicordo, av mlat. (1400-talet) clavichordium, av mlat. clavis, tangent (se KLAV, sbst.1 5), o. lat. chorda, sträng, av gr. χορδή (se GARN); jfr DEKAKORD, HEPTAKORD]
mus. benämning på ett äldre slags klaver bestående av en rektangulär låda med resonansbotten o. däröver (vinkelrätt mot tangenterna) spända strängar vilka anslogos med metallstift fästa på tangenternas insida. TullbSthm 7/11 1578. Det var .. klavikordet (J. S.) Bach företrädesvis använde och skref för. Wegelius MusH 285 (1892). (Jeanson o.) Rabe 1: 230 (1927). — särsk. [jfr t. gebundenes klavier, bundklavier] i uttr. bundet klavikord, om sådant klavikord i vilket en o. samma sträng användes för frambringandet av två l. flera olika toner (gm anslag på olika delar av strängen), på grund varav dessa toner icke samtidigt kunde frambringas på instrumentet i fråga. Norlind BokMusInstr. 13 (1928).

 

Spalt K 1175 band 14, 1936

Webbansvarig