Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLENOD klenω4d (kleno´d Weste; i vers ∪ — Visb. 1: 281 (c. 1620) osv.; — ∪ Fosz 418 (1621), Lybecker 178 (c. 1715)), r. l. m. (Fosz 418 (1621) osv.) ((†) n. Visb. 1: 281 (c. 1620), JournLTh. 1810, s. 813); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (Fosz 489 (1621) osv.) ((†) = (Adlerbeth Æn. 23 (1804)); -nödher Fosz 451 (1621)); l. (numera sällan) KLENODIUM klenω4dium l. 0302, n.; best. -diet; pl. -dier (G1R 1: 101 (1523), Östergren (1930)); förr äv. KLENODIE, r. l. m. l. f. (Fosz 421 (1621), Sturzen-Becker 4: 126 (1862)); pl. -diar (TullbSthm 1539, s. 20 b); förr äv. KLENODIA, f.; pl. -dior (SkrGbgJub. 6: 213 (1590)); förr äv. KLENODE, m. l. f. (Fosz 398 (1621)) l. n. (HC11H 11: 156 (1697)); pl. -nöde (Sjöl. 1667, Förs. 2).
Ordformer
(kle(e)n- (cle-) 1523 osv. klei(j)n- (cle-) 1539—1680. -nod c. 1620 osv. -node 1621— 1697. -nod(h)ia 1590 (: -nodior, pl.)—c. 1635. -nodie 1539 (: -nodiar, pl.), 1544—1862. -nodium c. 1540 osv. -noot c. 1685. -nådh 1625. -nåth 1621)
Etymologi
[fsv. klenat, klenät, klenot, kleenodh, clenod(h), clenodum, pl. clenodier; jfr fd. kle(y)nod, kleynet, klænnæt, d. klenod(ie); av mnt. klēnade, klēnode, kleinode, avledn. av mnt. kleine, klene (se KLEN); jfr mnl. cleinoot, cleinode, holl. kleinood, pl. kleinoodien, mht. kleinōt, kleinæte, t. kleinod, pl. kleinodien. Med avs. på avledn.-ändelsen jfr ARMOD. Formerna klenodium, klenodie äro lånade av mlat. clenodium, latiniserad form av det germ. ordet. — Jfr KLENA, sbst., KLENÄT]
1) (numera i sht i högre l. vitter stil, ngt arkaiserande) mindre, dyrbart o. fint arbetat föremål, dyrbarhet, ”dyrgrip”; i sht om guldsmeds- l. juvelerararbete; särsk. om smycke l. dyl. prydnadsföremål; jfr GÄRSIM, PRETIOSA. G1R 1: 101 (1523). Thå somligha sadhe om templet ath thet war pryt medh herligha steenar och clenodier, sadhe han (osv.). Luk. 21: 5 (NT 1526; Bib. 1917: helgedomsskänker). Vij haffve köpt någre clenodier aff thenne Jören Norenberger jubilerer, nempligen ett demante korss .. och tre guldhringer. G1R 26: 523 (1556). Pärlor och andra dyrbara saker eller Clenodier .. tillåtes at försäkra. PH 5: 2966 (1750). Biskops-Skruden och åtskilliga andra Klenodier både af Guld och Silfver. Lagerbring 1Hist. 3: 839 (1776). En gång stals den klenoden (dvs. Vaulunds ring) dock bort af röfvaren Sote. Tegnér (WB) 5: 22 (1825). Fatab. 1928, s. 90 (om dryckeskanna). NoK 116: 71 (1933; om ”den heliga Gral”). — jfr HALS-, MINNES-, SILVER-, SLÄKT-KLENOD. — särsk.
a) (†) om ordenstecken. HH 1: 16 (1543). VL 1906, nr 294 C, s. 5 (1634). Rüdling Suppl. 337 (1740).
b) (numera föga br.) herald. om hjälmprydnad (se HJÄLM-PRYDNAD slutet). NF 3: 1490 (1880). PT 1908, nr 208, s. 3. — jfr HJÄLM-KLENOD.
c) (†) om dyrbart föremål som lämnas åt segrare i ngn tävling, tävlingspris. LPetri Kr. 25 (1559). Hvilken gammal Gubbe har på löparebanen erhållit klenodet? Scherping Cober 2: 309 (1737).
d) (†) om kronregalier l. riksregalier. PH 1: 513 (1723). Kiellberg KonstnHandtv. Juv. 4 (1753). — jfr KRON-, RIKS-KLENOD.
2) i oeg. o. bildl. anv. för att beteckna att en sak l. person är i högsta grad värdefull l. dyrbar o. d.: ”juvel”, ”pärla”, ”skatt”. Hans fru är en värklig klenod. Ordh och ära är en herres eller förstes yppersta clenodium. OPetri Kr. 90 (c. 1540). En förnufftigh munn är itt ädhla klenodium. Ordspr. 20: 15 (Bib. 1541). Thenne wår Wästgötha Lagh (bör) hoos osz .. hållas som ett Klenod, i prijs och tilbörligit wärde. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Gamla sta’n, denna klenod, som vi under inga omständigheter ha råd att mista. SvD(A) 1930, nr 11, s. 18 (i fråga om Sthm). — (†) De som allvarligen vilja fäckta för det himmelska Clenod, få icke tid til at mycket fäckta för det jordiska. Rydén Pontoppidan 108 (1766).
Ssgr (till 1): A: KLENOD-HANDLARE. (†) person som idkar handel med smycken, juveler o. d. Lindfors (1815). Meurman (1846; med hänv. till juvelerare). —
-KAMMARE. (i sht arkaiserande) förvaringsrum för klenoder. NF 2: 886 (1877). —
-SKRIN. (klenod- 1815 osv. klenods- 1749) [jfr t. kleinodienkästlein] (i sht arkaiserande) skrin till förvaring av klenoder. Lind (1749). Östergren (1930). —
-SKÅP. [jfr t. kleinodienschränklein] (i sht arkaiserande) skåp till förvaring av klenoder. Nicander Minn. 1: 37 (1831).
B (†): KLENODS-SKRIN, se A.
Avledn.: KLENODARIE, m. [av mlat. clenodarius] (†) till 1: juvelerare. Hallenberg Mynt 270 (cit. fr. 1545).

 

Spalt K 1189 band 14, 1936

Webbansvarig