| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLERIKAL kle1rika4l l. kler1-, adj. o. sbst. m.||(ig.); ss. adj. -are (gradf. dock föga br.). adv. -T; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er.
(i sht i fråga om förh. i romersk-katolska länder)
I. adj.
1) som tillhör l. har avseende på l. sammanhänger med prästerskapet l. det andliga ståndet; kyrklig, andlig. Reuterdahl SKH 4: 339 (1866). Domskolans rent klerikala ändamål. Schück SvLitH 1: 79 (1885). De nordiska konungarnes klerikala rådgifvare. Hagström Herdam. 1: 47 (1897). Klerikala domstolar. Palmgren Beals Mex. 32 (1924).
2) kyrkligt l. högkyrkligt sinnad; som strävar att befrämja kyrkans intressen; särsk. (i fråga om förh. i romersk-katolska länder): som gm politisk värksamhet strävar att vidmakthålla o. öka kyrkans o. prästerskapets inflytande i det offentliga livet; om sak: som har avseende på l. sammanhänger med dylik politisk strävan. AB 1869, nr 127, s. 2. En af den klerikala oppositionens ledare (i Belgien år 1849). NF 19: 251 (1895). SvD(A) 1934, nr 50, s. 6 (i fråga om förh. i Spanien). — jfr MONARKISKT-, ULTRA-, ÄRKE-KLERIKAL.
II. sbst.: medlem av klerikalt politiskt parti; jfr I 2. Resultaten af klerikalernas regemente i Columbia. PT 1901, nr 205, s. 2.
KLERIKALISM, r. (l. m.). [jfr t. klerikalismus, eng. clericalism, fr. cléricalisme] till I 2: högkyrklig åskådning l. inställning, i sht om sådan som strävar att (gm politisk värksamhet) bevara o. öka kyrkans maktställning; i sht i fråga om förh. i romersk-katolska länder. SvAlm. 1881, s. 37. Klerikalism är, i allmänhet taladt, en politisk rörelse i den katolska kyrkans intresse. GHT 1898, nr 210 B, s. 1. Ju mer jag fick se av protestantisk eller katolsk klerikalism. Laurin 1Minn. 253 (1929). NoK 98: 90 (1931).
Spalt K 1193 band 14, 1936