| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLICKA klik3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) med saksubj.: giva ifrån sig l. (vid fall l. stöt mot ngt) åstadkomma ett knäppande ljud; knäppa. Stålet hörs mot flintan klicka. Stenborg Jäg. 18 (1780). Öppna helt sakta så att inte patentlåset klickar. Rogberg Hustru 7 (1928).
2) om person: åstadkomma att ngt ger ifrån sig ett knäppande ljud; vanl. (o. urspr.) i fråga om (det ljud som åstadkommes vid) ”avfyrande” av oladdat eldvapen; oftast i uttr. klicka med ngt; äv. abs. Möller (1790, 1807). Tjenstflickan .. hade .. roat sig med att ”klicka” med skjutvapnet. SD(L) 1896, nr 590, s. 8. Chauffören klickade med taxametern. Essén Doll. 266 (1917). — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] i utvidgad anv., i fråga om skjutande med laddat vapen; numera bl. (föga br.) med ringaktande bibet.: ”småskjuta” planlöst. Holmberg 2: 904 (1795; angivet ss. fam.). (Sv.) Gå och klicka med en bössa, (fr.) tirailler. Weste (1807). Han sprang, han klickade och sköt. Stiernstolpe Blumauer 1: 9 (1813).
3) skjutk. i fråga om det förhållande att ett skott vid avfyring av ett laddat eldvapen icke går av (varvid bl. ett knäppande ljud höres av mekanismens slag mot patronen); eg. om hane l. tändstift: slå mot patronen utan att antända laddningen; om eldvapen l. skott: (vid avfyring) icke gå av; icke brinna av; stundom äv. om krut: icke antändas vid avfyringen (o. följaktligen icke bringa skottet att gå av); äv. opers.; äv. i överförd anv., om person: vid avfyring icke få skottet att gå av. Schroderus Dict. 240 (c. 1635). (Flintlåsen) klicka mycket sällan. Rålamb 8: 87 (1691). Då han skulle skiuta, klickade det. SvNitet 1738, nr 5, s. 5. Det kemiska krutet .. klickar (icke). JernkA 1826, 1: 231. Vid svenska försök klickade .. vart 5—7 skott. Alm VapnH 104 (1927).
4) [bildl. anv. av 3] (ngt vard.) om sak l. person: icke fungera resp. icke uppträda l. icke fullgöra sina förpliktelser l. löften o. d. på avsett l. tillfredsställande sätt, svika (i det avgörande ögonblicket); mankera; misslyckas; om sak: slå slint, slå fel; äv. opers. Maskineriet, motorn klickade. Organisationen, försöket, beräkningen klickade. Hans goda omdöme klickade aldrig. Inte den minsta detalj hade klickat l. det hade inte klickat i den minsta detalj. Serveringen klickade l. det klickade med serveringen. Klickar dhet för digh, så skaa dhet intet klicka för migh, saa bonden, slog ryttaren widh örat. Törning 95 (1677; sannol. ordlek med syftning på ryttarens pistol); jfr 3. Runius Dud. 3: 22 (c. 1700). Jag har sökt all min tid en trogen vän; alla andra hafva kleckat, men Min K. Broder aldrig. Linné Bref I. 5: 201 (1772). Han kommer säkert, det kan ej klicka. Sehlstedt Sång. 1: 88 (1861). I trion till menuetten klickade valdhornen. Norman MusUpps. 30 (1880, 1888). Att hans minne skulle klicka så totalt. Bergman HNådT 19 (1910). — särsk. vid (läx)förhör o. d.: säga l. svara fel l. icke kunna svara, ”staka sig”. (Jag) klickade .. på Geographien. Topelius Dagb. 1: 6 (1832). Ingen fick ”klicka” på ett ord (i läxan). Almquist Wennerbg 75 (1917).
(2) -LÄDER. (förr) skjutk. vid gevär av äldre modeller: liten läderbit som bands fast över tändstiftet för att skydda detta vid blindavfyringar. KrigVAT 1846, s. 594. EldhandvSkjutsk. 2: 32 (1877). WoJ (1891). —
(2) -PATRON, r. (förr) skjutk. om vid avfyringsövningar använd avskjuten gevärspatron (patronhylsa) l. patronliknande kropp. 2NF (1910). —
(jfr 2) -PROPP. (förr) artill. propp av trä som vid blindavfyring med kanoner av äldre modell användes för att förekomma nötning av ”anslagsdornar” o. tändnålar. UFlott. 3: 33 (1906). —
(3) -SKOTT. skjutk. skott som vid hanens (slagstiftets) anslag icke brinner av. Konow (1887). UFlott. 3: Bih. 57 (1906). —
(2) -STICKA, r. l. f. (förr) skjutk. med en läderbit i ena ändan försedd liten träkäpp som vid skjutövningar med gevär av äldre modell användes för att medelst läderbitens instickande mellan hanen o. tändstiftet förhindra att skottet gick av. EldhandvFältartill. 48 (1887). IllMilRevy 1904, s. 175.
Spalt K 1208 band 14, 1936