Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLOCK klok4, r. l. m. (m. Envallsson (1802)); best. -en.
Etymologi
[bildat till KLOCKA, sbst., i bet. 2—3 uppkommet gm ellips av ssgr med KLOCKA, sbst., med motsvarande betydelse]
1) (†) mus. klockstycke. Envallsson (1802).
2) (i sht i fackspr.) i fråga om hatt l. (parti av) klädesplagg: klockform, klockfason; i sht i uttr. i klock. AB(A) 1925, nr 268, s. 3. Klänning i klock, det senaste i modeväg. NKHöstVintKatal. 1925—26, s. 2. En smula klock i sidan (av klänningen). BVT 1928, nr 10, s. 42. Nattlinnen skurna i klock. SvD(A) 1929, nr 296, s. 5.
3) (i fackspr., mera tillf.) klockhatt. SvD(A) 1929, nr 93, s. 13.
Ssgr (till 2; i fackspr.): KLOCK-SKUREN, p. adj. Klockskurna partier nedtill på kjolen. SvD(A) 1929, nr 71, s. 3. —
-SKÄRNING. SvD(A) 1929, nr 92, s. 9.

 

Spalt K 1296 band 14, 1936

Webbansvarig