Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUMPER klum4per, m.; best. -n; pl. klumpar.
Etymologi
[bildat till KLUMP (i bet. 1 g α) i anslutning till sådana ordpar som FNASK: FNASKER m. fl.]
(vard., tillf.) = KLUMP 1 g α. Han går där och kravlar fram på golvet, klumpern. Upsala(A) 1930, nr 20 B, s. 2.

 

Spalt K 1398 band 14, 1936

Webbansvarig