Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÅPA klå3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KLÅPERI samt KLÅPARE, KLÅPER.
Ordformer
(klo- 1679—1749. klå- 1728 osv.)
Etymologi
[trol. bildat till KLÅPARE l. KLÅPER; jfr dock med avs. på formen klopa Envall DalBergslMål. 216 (1930)]
(ngt vard.) utföra dåligt l. slarvigt arbete, fuska (med ngt); äv. (tillf.) med obj.: på ett dåligt l. slarvigt sätt utföra (ngt). Rudbeck Atl. 1: 613 (1679). Ett lapperis beläte och bild, som här och der med något kål klåpas på väggarne. Lundberg Paulson Erasmus 146 (1728). Klåpa med versmakeri. Hof Underr. 101 (1766). Man har förebrått mig att jag bara fuskar, bara klåpar i de flesta ting. Johanson SpeglL 59 (1926).
Särsk. förb.: KLÅPA IHOP10 04 l. HOP4. (vard.) fuska ihop, ”smörja ihop”. Efter Julen skall jag väl klåpa ihop något (till nästa häfte av Iduna). Tegnér (WB) 2: 437 (1813). Thomander 3: 473 (1826).
Ssgr: KLÅP-ARBETE~020, äv. ~200. (föga br.) klåpararbete. VetAH 1739, s. 142. —
-SKRÄDDARE. (†) om icke skråansluten skräddare. Lind (1749; under schneider-bünhase). —
-VÄRK, n. (numera föga br.) klåparvärk, klåperi, fuskvärk. VetAH 1739, s. 161. LittT 1795, s. 189.

 

Spalt K 1440 band 14, 1936

Webbansvarig