Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÅPER klå4per, m.(||ig.); best. -n.
Ordformer
(klo- 1679. klå- 1555—1900)
Etymologi
[jfr isl. klápr (ss. öknamn); jfr äv. isl. klápeygr, stelt blickande, storögd; till sv. dial. klåp, tjockända, eg.: klump, till samma ieu. rot som lat. gleba, klump, o. rotbesläktat med KLIMP, sbst.1 KLUMP; eg.: klumpig person, person som bär sig klumpigt åt. — Jfr KLÅPA, KLÅPARE, KLÅPERI, KLÅPIG]
(vard., numera föga br.) klåpare. (Den strävsamme) skal få tiyo köpmän til sitt, ther en sytzlare och klåper neppeliga fåår en. LPetri 2Post. 245 a (1555). Bergius Småsak. 6: 115 (i handl. fr. 1736). Kipling Musket. 66 (1900).
Avledn.: KLÅPERSKA, se KLÅPARE avledn.

 

Spalt K 1441 band 14, 1936

Webbansvarig