| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLÄCK kläk4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(numera föga br.) ryckning, sprittning, spasmodisk rörelse (i sht av förskräckelse); särsk. i uttr. få en kläck, rycka till (av förskräckelse), få skräck. Jag får i bröstet liksom en kläck, / Jag vil inte tro at det är af skräck. Dalin Vitt. 4: 153 (c. 1740). Dalin (1852; angivet ss. fam. o. föga br.). FoU 15: 96 (1902).
Spalt K 1442 band 14, 1936