| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
(utom i c, d, e, l α numera nästan bl. tillf.) (mindre) klump av ngt ämne med mjuk l. fast konsistens. Haffuer icke en pottomakare macht ath göra aff enom klimp itt kaar till prijs, och thet andra till wanprijs? Rom. 9: 21 (NT 1526; Vulg.: massa; Luther: klumpen; Bib. 1917: lerklump). Man (skall) slå .. (degen) vthi een Klimp, och låtan stå en halff Tijma. Salé 110 (1664). Wahrman (1814; i fråga om levrat blod). När nu vattnet fryser i leran, så sönderdelas denna i små klimpar, som (osv.). Rothstein Byggn. 110 (1856). Hemberg Kola 41 (1902). — jfr ASK-, BLOD-, BÄRG-, DEG-, DRÄGG-, IS-KLIMP m. fl. — särsk.
a) om (mindre) stycke metall av oregelbunden, avrundad form, särsk. i fråga om gediget guld o. silver, numera sällan andra mineraliska ämnen. Hopsmällt tenn i en klimp. BoupptSthm 15/2 1659. Silfver .. växer .. helt rent och purt, uti täta, rena klimpar, korn, blad. Bromell Berg. 77 (1730). Några klimpar af thet renaste svafvel. Humbla Landcr. 439 (1740). NoraskogArk. 5: 78 (1904; i fråga om smältning av osmundsjärn). — jfr BLY-, BLÅST-, DIAMANT-, GULD-, JÄRN-KLIMP m. fl. — särsk.
α) (†) bärgv. ss. ämnesnamn, om järnblandad koppar (”varg”) som före garningen till ren koppar omsmälts i garhärden. Rinman 2: 1107 (1789).
β) (tillf.) elliptiskt för: guldklimp; anträffat bl. i bildl. anv., om rikedom. Dalin Arg. 1: nr 12, s. K 1 b (1733).
b) (†) jordkoka. Job 38: 38 (Bib. 1541; Bib. 1917: jordkokorna). En så kallad Mull-bråka, at köra sönder kokor och klimpar med på åkern. Polhem Test. 123 (c. 1745).
c) trädg. o. skogsv. om (större) klump av jord som omgiver rötterna på en (för plantering avsedd) planta. Rålamb 14: 23 (1690). Man kunde slå sönder krukan, att klimpen dock hölle ihop. Linné Bref I. 6: 11 (1763). Geete o. Grinndal 96 (1923; i fråga om plantering av skogsträd). — jfr JORD-, KRUK-, ROT-KLIMP.
d) om olöst l. osmält klump. Klimpar i gröten, såsen. När det Miöhlet wäl blifwer igenomwådt och uthan Kljmpar sammanwispat, så (osv.). Rålamb 14: 111 (1690). TT 1878, s. 90. Böök Lejon 174 (1935).
e) kok. ss. benämning på vissa maträtter.
α) liten bulle beredd av skorpmjöl, mjöl, ägg, mjölk, mandel m. m. (vanl. serverad till soppa); förr äv. om (vanl. till soppa serverad) bulle av kött- l. fiskfärs, frikadell; äv. koll. o. ss. ämnesnamn; stundom äv. i utvidgad anv., om dylika bullar med andra ingredienser, ss. grönsaker o. d. Valleria Hush. 7 (c. 1710; om frikadeller). Fylt Kalf-bröst helt stufvat med klimpar och bröd. Oec. 33 (1730). Schultze Ordb. 2305 (c. 1755; om klimp av mjöl). Små Klimpar .. af Fisk. Sjöberg Singstock 165 (1832; rubrik). Högstedt KokB 73 (1920). jfr BRÖD-, CITRON-, FÄRS-, KORNMJÖLS-, KÅL-, KÅLROTS-, LÖK-, MANDEL-, MANNAGRYNS-, MJÖL-, MOROTS-, POTATIS-, RIS-, SOPP-, SPENAT-KLIMP m. fl.
β) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kroppkaka; äv. koll. Herr Markurell fick klimp med fläsktärningar. Bergman Mark. 48 (1919).
g) (†) om lossnat stycke av bärg l. av en mur o. d. Ahnlund Oljob. 91 (cit. fr. 1689). Swedenborg RebNat. 1: 12 (1719).
h) (†) klase av på o. under varandra sittande bin, biklase. Triewald Bij 23 (1728). Linnæus Bijskjöts. 107 (1768). Wåhlin LbLandth. 86 (1804).
i) [efter motsv. anv. av t. klump(en)] (†) om jordklotet; jfr JORD-KLIMP 1. Brenner Dikt. 2: 23 (1684). Swedberg SabbRo 513 (1688, 1710). Brenner Dikt. 1: 217 (1706, 1713).
j) [efter motsv. anv. av t. klump(en); jfr äv. lat. massa, dels: klump, dels: oformad massa, kaos] (†) om kaos (se KAOS 1); jfr KLUMP. Schroderus Comenius 23 (1639). Huru såsom Himmelen, Hafwet och Jorden i första begynnelsen woro alt en klimp. Rudbeck Atl. 2: 459 (1689). VetAH 1796, s. 249. — jfr ÖDES-KLIMP.
k) (i Bohuslän, starkt bygdemålsfärgat) benämning på kammaneten Cydippe (Pleurobrachia) pileus (Modeer) Flem., som liknar en geléartad klump. SvRike I. 1: 182 (1899).
l) i bildl. anv.
α) (i vissa trakter, vard., skämts.) litet (knubbigt) barn, baby. Pappa Negro bar hem sin klimp igen. SDS 1882, nr 286, s. 2. Han kallades .. för klimpen och gullebarn, allt som det föll sig. Geijerstam Lillebr. 91 (1900). GHT 1936, nr 25, s. 10. jfr: Skall jag i denna klimp et guda-belät vörda? GFGyllenborg Vitt. 1: 161 (1762, 1795; om ett nyfödt barn).
β) i vissa uttr. som beteckna att ngt faller samman l. samlas i en enda hög l. klump l. att ngt behandlas utan åtskillnad, i ”klump”.
α’) (†) falla tillhopa (ut)i en klimp o. d., falla sönder o. samman, störta samman, gå under. Man fruchtade, himmel och iord skulle falla til hopa j en klimp. LPetri 2Post. 98 b (1555). OxBr. 11: 216 (1635).
β’) [jfr t. auf einen klumpen werfen] (†) kasta i en klimp, slå tillsammans i ett l. till en enhet. HC11H 10: 60 (1636).
γ’) (numera knappast br.) i klimp, förr äv. på en klimp, i klump, utan (vederbörlig) åtskillnad. (De dödsdömda) Blefvo illa hängda på en klimp, lika som man hänger döda sparfvar i hop. Ekeblad Bref 1: 422 (1655). Köpa i klimp. Björkman (1889). Östergren (1930).
γ) [sannol. bildl. anv. av e α; jfr motsv. anv. av andra namn på maträtter, ss. BULLE, KAK-BRÖD] (†) i pl. ss. beteckning för: prygel; särsk. i sådana uttr. som (få) smaka, uppäta, giva klimpar o. d. Mongen from Tiänare får .. til Löhn smaka .. Kinpustar, Munslag, Håredragh och tiocka Klimpar. Schroderus Cogn. 71 (1617). Så skall tu feeta Klimpar vpäta. Brasck Apg. L 4 b (1648). Rudbeck Atl. 2: 447 (1689).
-LERA. (i fackspr., mindre br.) ett slags klimpig lera använd i sht vid framställning av formmassa till modeller, kärnor o. gjutformar. Holländsk klimplera. JernkA 1845, 2: 109. 2UB 6: 49 (1904). —
(e α) -MJÖLK. (bygdemålsfärgat) kok. benämning på vissa slag av soppor, huvudsakligen bestående av mjölk med ”klimpar” i. Sjöberg Singstock 16 (1832). TurÅ 1905, s. 95. —
(c) -PLANTA, r. l. f. (i fackspr.) planta med vidsittande ”klimp”. TSkogshush. 1876, s. 256. Haller o. Julius 200 (1908). —
(c) -PLANTERAD, p. adj. (i fackspr.) i sht om träd l. skogsbestånd: planterad med ”klimp” resp. medelst ”klimpplantor”. LD 1903, nr 141, s. 2. —
(c) -PLANTERING. (i fackspr.) metod att plantera (i sht träd)plantor med ”klimp”. TSkogshush. 1874, s. 53. Geete o. Grinndal 96 (1923). —
(e α) -SOPPA, r. l. f. kok. soppa med klimp(ar) i. Hedenstierna FruW 203 (1890). FolklEtnSt. 1: 303 (1916). —
-SÄL. (klimp- c. 1545. klimpe- 1582) (†) sälarten Phoca hispida Schreb., ringsäl? HFinlH 1: 317 (c. 1545). HFinlKamF 4: 110 (1582; i ränteregister). —
-TALS, adv. (klimp- c. 1745—1809. klimpe- 1692—1755) (†) (i många små) klumpar. VRP 1692, s. 724. Rosborg StångjSmid. 14 (1809). —
-VIS, adv. (klimp- c. 1755 osv. klimpe- 1760) (mindre br.) i klumpar. Schultze Ordb. 2306 (c. 1755). Fischerström 4: 307 (c. 1795). (Lökgrodan) lägger sina ägg, icke klimpvis som Grodorna, utan, liksom Paddorna, i en lång sträng. Nilsson Fauna 3: 98 (1842). Östergren (1930). —
(e α) -VÄLLING. (klimp- 1911 osv. klimpe- c. 1730) (i vissa trakter) kok. benämning på olika slag av soppor med klimp(ar) i. Broman Glys. 3: 200 (c. 1730). Landsm. 1911, s. 528. Västerb. 1927, s. 224.
B (†): KLIMPA-TRAN, se C.
C (†): KLIMPE-SÄL, -TALS, se A. —
-TRAN. (klimpa- 1574. klimp(p)e- 1554—1582) benämning på ett slags (klimpig?) tran. KlädkamRSthm 1554 K, s. 26 a (i redovisn. fr. Finl.). (Erik Bengtsson skall uppbära) claar tråenn, klimpetråen, sielspeck (osv.). G1R 27: 19 (1557). HFinlKamF 4: 108 (1582). Ymer 1911, s. 174 (efter handl. fr. 1552). —
-VIS, -VÄLLING, se A.
Spalt K 1218 band 14, 1936