| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANDEL man3del2, äv. 40, sbst.1, r. l. m.; best. -n ((†) -delen Rålamb 14: 127 (1690), Warg 639 (1755); -dlen Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. -dlar ((†) = (Månsson Ört. 311 (1628), ÅgerupArk. Prom. 1775); -delar HovförtärSthm 1641, s. 530; -delen TullbSthm 14/6 1583, Salé 117 (1664); -deler HovförtärSthm 1650, s. 470; -deln TullbSthm 2/8 1581, Därs. 23/7 1582; -dler G1R 21: 53 (1550), TullbSthm 14/6 1583).
1) fruktkärna av mandelträdet; särsk. om själva fröet utan sitt hårda skal; stundom om hela frukten med fruktsten o. fruktkött, mandelfrukt; äv. koll. Russin och mandel. Brända mandlar, rostade med socker. TullbSthm 1536, s. 100 a. Mose .. fan .. Aarons staaff .. grönskas, och blomstren vthgången, och mandel bära. 4Mos. 17: 8 (Bib. 1541). Fijkenn Mandler Corinter. G1R 21: 53 (1550). Brända Mandlar. Nordström Matlagn. 172 (1822). I handeln förekommer mandeln mest skalad, d. v. s. hela stenväggen är avlägsnad från fröet, men därjämte också som s. k. krakmandel. Simmons Jönsson 123 (1935). — jfr BITTER-, BORDS-, BRED-, FILIPIN-, KRAK-, SÖT-MANDEL m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) söt, bitter mandel, sötmandel resp. bittermandel. BOlavi 4 a (1578). Ett Dusin söta Mandel. Rålamb 14: 134 (1690). (†) bildl. Lyckans söta Mandlar. OWexionius (1688) hos Lucidor (SVS) XIX. Plågans bittra mandlar. Scherping Cober 1: 51 (1734).
b) ss. förled i ssgr som utgöra namn på maträtter, bakvärk o. d. vari (hackad, riven, mald osv.) mandel ingår ss. beståndsdel l. ss. smaksättningsmedel.
c) (vard., skämts.) bildl. o. ironiskt, i uttr. det är (litet av varje, men) mest brända mandlar o. d., närmande sig bet.: mest skräp. Litet af hvarje men mest brända mandlar. Vers och Prosa. Lundström (1875; boktitel).
d) i utvidgad anv., om fruktkärnor av vissa andra trädslag, ävensom om rotknölar av vissa växter; jfr APRIKOS-, JORD-, KAKAO-, PISTASCH-MANDEL. särsk.
γ) om fröet i stenfrukt i allm. Bulta sönder (körsbärs-)kärnorna här mot bordet, — nå, försiktigt, pojke, så att inte mandlarna gå sönder. Oterdahl Borgarh. 62 (1913). jfr KÄRN-MANDEL.
2) trädet Amygdalus communis Lin., mandelträd. Risingh LandB 40 (1671). Mandel, tåler ganska väl klimatet, men fritt stäld blir altid litet träd. VetAH 1798, s. 50. Mandelns krona står i blomma. Zeipel 53 (1822). Cavallin (1876).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1, om mer l. mindre mandelliknande föremål.
a) anat.
α) gommandel, tonsill. Spegel (1712). Mandlarna voro .. litet svullna, och öfvertäckta med slemm. Alm- (Ld) 1769, s. 37. Petrén EpidSj. 51 (1926). jfr GOM-, ÖR(ON)-MANDEL.
β) (föga br.) Mandel .. Hvardera af lilla hjärnans tvänne mandelformiga delar (lober). Sundén (1887).
b) geol. o. miner. mineralutfyllning i blåsrum av ngn bärgart; särsk. dels om mindre dylik fyllning, dels om fyllning som helt uppfyller håligheten; motsatt: geod. Mandelstenens botten .. innehåller en mängd större och mindre, dels klotrunda, dels aflånga mandlar af hvit Kalkspat. Hisinger Ant. 3: 31 (1823). Frosterus Min. 13 (1917). jfr AGAT-MANDEL.
(2) -BLAD. —
-BLOMMA, r. l. f.
1) till 2: blomma av mandelträdet. Atterbom SDikt. 1: 33 (1811, 1837). Bort till fjerran land i söder, / Der orange och drufva glöder, / Och der mandelblommor dofta, / Medan näktergalar slå. Böttiger 2: 105 (1857). Hon är en liten kulla med mandelblommans hy. Karlfeldt FridLustg. 106 (1901).
2) bot. till 1: växten Saxifraga granulata Lin., med mandelformiga groddknoppar, stenbräcka, knylbräcka. Högberg Fl. 2: 110 (1843). —
(1 b) -BRÖD.
(jfr 2) -BUSKE. bot. busken Amygdalus nana Lin., dvärgmandel. Siberisk Mandel-Buske. Lundström Trädg. 2: 139 (1831). Dahlbom Insekt. 192 (1837). —
(1, 2) -DOFT. doft av mandel l. mandelblommor. Nybom SDikt. 1: 302 (1844, 1880). Linnéans mandeldoft. Wirsén Ton. 151 (1893). —
-EMULSION. farm. Nyblæus Pharm. 192 (1846). Mandelemulsion, .. en mjölkliknande vätska, som erhålles genom att skalade mandlar stötas fint och utröras med vatten, varefter den silade emulsionen försättes med sockersirap. Gentz Lindgren 99 (1929). —
-FORM; pl. i bet. I -er, i bet. II -ar.
I. till 1, om samma form (se d. o. I 1) som mandelns.
1) form (se d. o. II 1) av koppar l. järnbläck o. d. vari mandelkakor (mandelmusslor o. d.) gräddas. ÅgerupArk. Arvskifte 1713 (1704). 1. st. oval och en rund Mandelform. BoupptVäxjö 1782.
2) mandelkaka (mandelmussla o. d.) gräddad i form. Weste (1807). En mandelform med sylt. Wägner Norrt. 80 (1908). —
-FORMIG. som har samma form som en mandel; jfr -form I. Rinman 2: 94 (1789). De långa, mandelformiga ögonen. UVTF 12: 72 (1875). Mandelformiga flintredskap. Rig 1918, s. 65. —
(1 b) -FYLLNING. konkret: fyllning av mandelmassa o. d. i bakvärk. Tartelett med mandelfyllning. Schulthess (1885). —
(1 b) -GELÉ. (förr) gelé med mandel(smak). Oec. 189 (1730). Mandel-Gelé på Kalfsubstans. SvKock. 150 (1837). —
(2) -GRÖN. som har mandelbladens matt gröna färg. (Klädd) i mandelgrönt siden. Siwertz Varuh. 182 (1926). —
(1 b) -GRÖT. (förr) gröt av mandel m. m. l. smaksatt med mandel; särsk. om gröt av mandel m. m., använd för kosmetiskt ändamål. KryddRSthm 1589, s. 17. Mandel-Gröt för händerna. Oec. 221 (1730). Schultze Ordb. 1648 (c. 1755). —
(1 b) -GÖS, sbst. (-gies 1637. -giö(ö)s 1636—1638) (†) ett slags bakvärk med mandel? Till Bianch och Mandellgiös ähr giffuet på Herresÿdan och BakeCammern Sucker .. Mandell .. Rÿs .. Fÿkon .. Sueschon .. Brunduk .. Hussblåås .. Mandellollia. HovförtärSthm 1636 B, s. 1013. Till Gallerij Bianck och Mandelgies Huettemiöll .. Mandelålia .. Mandell (m. m.). Därs. 1637, s. 608. Därs. 1638, s. 667. —
(jfr 3 a γ) -HUVUD. (†) anat. Där de inre blygselläpparne ofvantil förenas, ses en ägglik och hård knöl, som kallas mandelhufvudet (glans clitoridis). Sönnerberg Loder 555 (1799). —
-JÄRN. (†) om olika slags järnredskap som förr användes vid bakning av mandelkakor o. d. Arbeta så (ingredienserna) tillsammans såsom en annan deg, hwilken du med en kafle så utkaflar, att du kan med mandeljärnet sticka honom uth. Valleria Hush. 11 (c. 1710). En hård deg, som tryckes i Mandeljärnet och stekes i Smör. Broocman Hush. 6: 77 (1736). —
(1 d) -KAFFE. kaffesurrogat av rotknölarna av jordmandeln (Cyperus esculentus Lin.). VerdS 73: 28 (1898). 2NF 5: 1019 (1906). —
Ssg: mandelkaks-, förr äv. -kakeform; pl. -ar. (-kake- 1775. -kaks- 1828 osv.) mandelform (se d. o. II 1). BoupptVäxjö 1775. —
-KLI. den torra, pulveriserade återstod som erhålles, då oljan pressas ur mandel; särsk. användt för kosmetiskt bruk. Haartman Sjukd. 215 (1759). Strix 1917, Julnr s. 14. —
(1 b) -KLIMP. äv. koll.; jfr klimp, sbst.1 e α. Miölk med Mandel-Klimpar. Warg 586 (1755). Klar saftsoppa. .. Serveras .. med mandelklimp. Ekberg Hvad äta? 122 (1899). —
(1 b) -KROPKEN l. -KRYPKEN, sbst. (-kropken 1623. -krypken (-in) 1636. -kröfken 1636) [jfr mnt. kropp, t. kräpfchen, krapfen] (†) ett slags bakvärk med mandelfyllning. NSvBibl. I. 2: 104 (1623). HovförtärSthm 7/5 1636. —
-KRÄMLA. svampen Russula integra Fr., med mild smak som erinrar om mandel. Romell Lindblad 67 (1901). —
(1 b) -KUBB. (i vissa trakter) ett slags mandelbröd; jfr kubb, sbst.2 3 b. Lindström Kokb. 313 (1876). —
(jfr 1) -KÄRNA, r. l. f., förr äv. -KÄRNE. [fsv. mandola kiärne, mandolkiärne] mandel. BOlavi A 5 b (1578). —
(3 a α) -KÖRTEL. (†) anat. tonsill. Lindestolpe Frans. 58 (1713). Hon nödgades underkasta sig en operation, i det att mandelkörtlarne måste borttagas. Blanche Portr. 74 (1886, 1889). —
-LIKNANDE, p. adj. —
(1 b) -MASK; pl. -ar. (förr) i pl., om maskformiga strimlor av ostmassa med vin o. stött mandel m. m. som pressats genom durkslag. Valleria Hush. 6 (c. 1710). Broocman Hush. 6: 65 (1736). —
(1 b) -MASSA. (grövre) marsipan. Fastlagsbullar med fyllning av mandelmassa. Bellman (BellmS) 1: 81 (c. 1772, 1790). En något gråhvit smidig massa, som får namn af mandelmassa, och begagnas dels till s. k. bakad konfekt, dels i blandning med vatten till så kallad mandelmjölk. Almström KemTekn. 2: 109 (1845). —
(1 b) -MJÖL. (i sht förr) farm. blandning av krossad mandel med vetemjöl m. m., använd ss. kosmetiskt medel. ApotT 1739, s. 27. Mandelmjöl .. gör en fin .. hy. DA 1824, nr 71, Bih. s. 2. Lindgren Läkem. 52 (1902). —
(1 b) -MJÖLK. [fsv. mandolmiolk] emulsion av finkrossad mandel (huvudsakligen sötmandel) i vatten, bl. a. använd ss. läskedryck (med tillsats av socker, stundom äv. tillspädd med mjölk). Thå erchebiscop Olaff .. kom til Nykiöpung, ther wart han förgiffuin i mandelmiölck och bleef ther dödh. OPetri Kr. 199 (c. 1540). Befalles lemonad? / .. Ett glas med mandel-mjölk. .. Mer kyler blodets låga! Bellman (BellmS) 6: 135 (1790). Stående drycker (på barnbjudningar i Sthm på 1870-talet) voro mandelmjölk och bischoff. Linder Tid. 129 (1924). (†) i pl. Skulle någon inwärtes hetta .. sig yppa .., kan man then förkyhla med Mandelmiölkar. Lindestolpe Frans. 74 (1713). —
(1 b) -MUSSLA. [jfr t. mandelmuschel] mandelkaka gräddad i mer l. mindre mussleliknande mandelform (se d. o. II 1). Warg 480 (1755).
(jfr 1) -NÖT, r. l. f. (†) mandel. 2Mos. 25: 33 (Bib. 1541). Därs. 37: 19 (Därs.). Cavallin 2: 175 (1876). —
-OLJA, r. l. f. [y. fsv. mandol olia (PMånsson 400)] dels om fet olja erhållen ur söt- l. bittermandel gm pressning, dels om flyktig olja erhållen ur bittermandel gm destillering. Man må .. smörie (den sjuka) Sijdhan medh Mandel olie. Berchelt PestOrs. G 8 a (1589). Mandeloljan .. ingår i en mängd skönhetsmedel. Gentz Lindgren 100 (1929).
Ssgr: mandelolje-saft. SvFarm. 173 (1901). Mandeloljesaft .., en vit, tjockflytande och välsmakande oljeemulsion. Gentz Lindgren (1929).
(1 b) -OST. (†) ostliknande massa med mandel ss. väsentlig beståndsdel. KryddRSthm 1555—56, s. 52. Sjöberg Singstock 280 (1832). —
(1 b) -PASTA. (förr) farm. om mandelmassa som användes för medicinska ändamål. Darelli Sockenapot. 241 (1760). Gentz Lindgren 99 (1929; om ä. förh.). —
-POTATIS. visst slags mandelformig potatis. Almström Handelsv. 212 (1845). Mandelpotatisen odlas från Härjedalen i söder upp till Hornavan i norr. GHT 1935, nr 295, s. 12. —
-RISKA. bot. svampen Lactarius volemus Fr. Mandelriska … Hatt och fot ljust brungula med torr, matt, liksom fint pudrad yta. Romell Lindblad 61 (1901). —
-SIRAP. [jfr t. mandelsyrup] i sht farm. sirap beredd på mandel. PH 11: 307 (1777). Almström KemTekn. 2: 259 (1845). Mandelsirap .. användes såsom ett lenande och smakförbättrande medel i mixturer. Gentz Lindgren (1929). —
-SKAL. —
(1 b) -SKORPA. —
-SMAK. De efter pressningen erhållna oljekakorna (av vallmofrön) hafva en behaglig mandelsmak. Arrhenius Jordbr. 2: 206 (1860). —
(1 b) -SOCKER. (†) jfr -konfekt; särsk. om kanderad mandel. TullbSthm 24/5 1580. Mandelsocker giöres på samma sätt (som desmanssocker). Oec. 88 (1730). —
(1 b) -SOPPA, r. l. f. (†) soppa kokad på mandlar l. med mandlar i. VarRerV 27 (1538). Schultze Ordb. 5196 (c. 1755). Heinrich (1814, 1828). —
-SPRITS.
(1 b) -SPÅN. [jfr t. mandelspäne] tunn, krökt, spånliknande mandelkaka. Warg 532 (1755). Langlet Husm. 547 (1884). —
(2) -STAV. om den stav av mandelträ som enl. 4Mos. 17: 8 grönskade till tecken på att Herren utvalde Aron till israeliternas förste överstepräst, aronsstav; äv. om avbildning l. efterbildning av denna stav. Lacander Gyllenstierna 62 (1706). FinKyrkohSP 1: 81 (1898). —
(3 b) -STEN. [jfr t. mandelstein] miner. eruptiv bärgart med mineralutfyllningar (mandlar) i blåsrum. Cronstedt Min. 228 (1758). 2UB 5: 273 (1902).
Ssg: mandelsten(s)-struktur. miner. JernkA 1832, Bih. s. 73. Svartgrön melafyr med mandelstensstruktur (mandlarna synas vara bildade sekundärt af kvartskristaller med mörkare inneslutningar). Fennia VII. 2: 23 (1892). —
(3 b) -STRUKTUR. geol. Mandelstruktur, då i en tät grundmassa finnas ihåligheter eller blåsor, som till en del eller helt och hållet äro fylda med mineralier; t. ex. basalt. Holmström Geol. 45 (1877). Ekenberg (o. Landin) 53 (1888). —
(1 b) -STÅNG. om mandelkakor i form av små stänger. Mandelstänger med vanilj. Hagdahl Kok. 942 (1879). —
(3 a α) -SVULLNAD, r. l. f. (mandel- 1745 osv. mandle- 1738, 1749) svullnad av tonsillerna. Lind (1738). —
(1 d) -SÄV. (föga br.) bot. om vissa arter av växtsläktet Cyperus Lin., särsk. C. esculentus Lin., jordmandel. Dalin (1853). Svensson Kulturv. 48 (1893). —
(jfr 2) -TRÄD, förr äv. -TRÄ. [jfr fsv. mandolträ rot] träd av släktet Amygdalus Lin., särsk. Amygdalus communis Lin. Pred. 12: 5 (Bib. 1541). Här (i Malmö) såges Mandel-trän, som voro 10 alnar i högden. Linné Sk. 193 (1751). Av mandelträdet finnas två olika former, var. amara med bittra frön och var. dulcis med milt, sötaktigt smakande frön. Gentz Lindgren 98 (1929). särsk. (i äldre bibelövers.) oeg., om österländsk lönn. Mandelträän woro intet emoot thes (dvs. det nämnda trädets) quistar. Hes. 31: 8 (Bib. 1541; Vulg.: platani; Luther: Castaneen bewme; Bib. 1917: lönn). jfr Ödmann StrSaml. 2: 150 (1785). —
-TVÅL. Weste (1807). Mandeltvål beredes .. derigenom att .. tvättvål slås till skum med något mandelmjölk och några droppar välluktande olja. Åstrand 2: 64 (1855). —
B (†): MANDLE-SVULLNAD, se A.
Spalt M 215 band 16, 1942