| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLÄROBSKYR klä1robsky4r l. -æ1r-, l. -op-, r. (m. Dalin (1851), Ahlman (1872); f. WoJ (1891)) ((†) n. Cygnæus 3: 176 (1837)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
i sht konst. tillstånd mellan ljus o. mörker (i vilket föremålen synas med mera otydliga konturer), av ljus genomskimrat mörker, ljusdunkel; särsk. mål. om mjukt förtonande växling av ljus o. skugga i en i halvdunkel hållen målning l. teckning o. d., viss diffus fördelning av dagrar o. skuggor (ss. medel för frammodellering med ljus ur en mörk fond); särsk. om ljuseffekt bestående i ljusreflexer även i de mörkaste partierna av en målning, återsken som belysta kroppar kasta in i närliggande skuggor; konst(en) att i en i halvdunkel hållen målning fördela dagrar o. skuggor. CAEhrensvärd Brev 1: 66 (1782). Hon kunde stanna i en gränds klärobskyr framför en grupp karlar och kvinnor, stirra på dem, nyfiken och skygg. Bergman Chef. 288 (1924). Ingen tillfällighet, intet måleriskt påhitt har gjort Holland till klärobskyrens land. Naturen själv har velat det så. Fogelqvist ResRot 95 (1926). — särsk. mer l. mindre bildl. Lifvet (synes) endast i clair-obscur, i hoppets eller i minnets, kunna förvandla sig till poesi. SvLitTidn. 1814, sp. 164. Den böjelse för en moralisk klärobskyr, som så ofta utmärker Almquist. FBöök i SvLittH 2: 308 (1919).
-SNITT. träsnitt framställt gm användande av olika stockar med ljusare o. mörkare nyanser av samma färg, vilka efter varandra avtryckas på samma pappersyta. NF 5: 613 (1882). BonnierKL 11: 1451 (1927). —
Spalt K 1505 band 14, 1936