KLÖDER klø4der l. KLÖDDER klöd4er, förr äv. KLÖTER, r. l. m. l. f.; best. -n.
Ordformer
(klodder 1805. klödder 1843—1923. klöder 1640 (: klödergrääsz), c. 1645—1852. klöter 1806—1826)
Etymologi
[sv. dial. klöder, klör, klöter (Östersjökusten), klödder (Bohusl.), blåstång; av d. dial. kledder, klydder, klød(d)er, klør; sannol. identiskt med KLÖVER, sbst.1 (jfr d. klød(d)er, klyd(d)er, klør, klöver). Algen har gm sin flikighet en viss likhet med klöver; jfr KLÖVER-TÅNG ss. namn på samma växt. Ordet har från Danmark över Skåne o. Blekinge spridt sig norrut längs kusterna upp till Södermanl. o. Bohusl.]
Ssg: (2) KLÖDER-GRÄS. (†) växten Galium aparine Lin., snärjmåra? Linc. (1640; under aparine).
Spalt K 1512 band 14, 1936
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se