Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÖSA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) klösa, märke efter att ha blivit klöst av en katt, kattklo; avledn. av KLÖSA, v.1]
(i vissa trakter)
1) märke l. sår l. ärr, eg. efter klösning. BtFinlH 2: 299 (1667). Han (fick) mycket riktigt en klösa på näsan — det gjorde ont! Kræmer BådBom. 71 (1925).
2) klo. Men tapper i krig var (hunden) Pukki helt visst; / För kissornas klösor ett öga han mist. Topelius Läsn. 8: 120 (1896).

 

Spalt K 1512 band 14, 1936

Webbansvarig