Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNAVE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. knav, knave, skotklamp i båt, trätapp på lieorv, ävensom t. dial. knabe, plugg, bult; av germ. knaƀ(a)n- (se KNAPE, sbst.2). — Jfr KNAVRE]
(†) skruvnyckel (av trä) varmed strängar på stränginstrument spännas; jfr KNAVRE 3. Sahlstedt (1773). Larsen (1865).

 

Spalt K 1582 band 14, 1936

Webbansvarig