Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOGLA, r. l. f.
Etymologi
[avledn. av KNOGE; jfr sv. dial. (Smål.) knuggla, benknota]
(†) knöl, utväxt. (Eng.) A knob of Wood, (sv.) knogla på trä. Serenius Gg 4 a (1734).
Avledn.: KNOGLA, v.1 (†) refl.: bliva knölig. Serenius (1734, 1757; under knob). —
KNOGLIG l. KNOGLOT, adj. (knoglig 1757. knoglot 1734) [jfr sv. dial. (Smål.) knugglig, ojämn] (†) knölig. Serenius (1734; under knobby). Dens. Hh 3 b (1757).

 

Spalt K 1636 band 14, 1936

Webbansvarig