Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNODD knod4, sbst.2, m.; best. -en; pl. -ar.
1) (vard., numera mindre br.) nedsättande l. föraktlig benämning på handelsbiträde l. kontorsbiträde, förr äv. på yngre affärsman i allm. Weste (1807). Näst hofmannen spelar ostridligen knodden den mest lysande rolen i allmänna sammanlefnaden. Sjöberg SthmHeml. 225 (1844). Före detta knodd hos handlande Tschernichin (i Helsingfors). FinT 1928, 2: 236. Östergren (1930). jfr (†): Knoddarna .. så benämndes alla civila af militären då för tiden (dvs. i slutet av 1700-talet). Zeipel Set. 1: 46 (1847). — jfr BOD-KNODD.
2) (vard.) i utvidgad o. oeg. anv. av 1, ss. nedsättande benämning på mansperson som (gm klädedräkt o. uppträdande) söker giva sig sken av att vara en ”fin” herre, halvherre; äv.: halvbildad l. snobbigt klädd l. fåfäng mansperson som uppträder självsäkert; förr äv.: oförvägen ung mansperson. Pilten ägde nog minsann / Både näsvishet och snille, / Men förgäfves solens spann / Knoddens piska lyda ville. EHögberg (1804) hos Wrangel TegnSläktm. 265 (om Faeton). Deleen 603 (1829). I denna värld af släta knoddar, / som le och buga för en slant. Karlfeldt FridLustg. 55 (1901). GHT 1935, nr 279, s. 11.
-FASONER, pl. (vard.) jfr FASON 6. WoJ (1891). En ung arbetare med knoddfasoner. Koch Arb. 225 (1912). Östergren (1930).
KNODDIG, adj. (vard., föga br.) ”knoddaktig”. Tamm AvlÄndAdj. 34 (1899). Grafström SkånBaron 53 (1915). —
KNODDÄN04, adj. [skämtsam bildning, möjl. efter mönster av MONDÄN] (vard.) ”knoddaktig”. NDA 1913, nr 246, s. 6. En viss knoddän elegans. Wändahl Stud. 139 (1929).
Avledn.: knoddänhet, r. l. f. (tillf.) SocDem. 1912, nr 147, s. 9. knoddänitet, r. l. f. (skämts., vard.) ”knoddaktighet”. NDA(A) 1923, nr 316, s. 5.
Spalt K 1632 band 14, 1936