| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNOPPAS knop3as2, v. dep. -ades; o. KNOPPA knop3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. Anm. Vbalsbst. på -ANDE o. -NING samt p. pr. kunna i intr. bet. ansluta sig såväl till I som till III. Av dessa former upptagas här nedan vbalsbst. med intr. bet. under I o. p. pr. under IV.
I. dep. (o. refl., se 1).
1) motsv. KNOPP 1 f β, om lin: sätta frukt, gå i frö; dep., förr äv. refl.; förr äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: som gått i frö. Biugget war j ax gångit, och linet hadhe knoppat sigh. 2Mos. 9: 31 (Bib. 1541; Bib. 1917: stod i knopp). IErici Colerus 1: 104 (c. 1645). Verelius 120 (1681; p. pf). Ibland Lijn är et slag, som intet blommas eller knåppas, hvilket hålles före vara det aldrafinaste. Salander Gårdzf. 104 (1727).
2) motsv. KNOPP 4, om växt l. samling av växter (skog o. d.) l. gren o. d.: utveckla l. få knoppar, klädas med knoppar. När thes (dvs. fikonträdets) quistar knoppas, och löffuet begynnar springa vth. Mat. 24: 32 (Bib. 1541; NT 1526: äro clene). Han (dvs. rosenlunden) knoppas nu som mäst. Messenius Sign. 18 (1612). Nu knoppas ahl och biörk och fälten te sig sköna. Dalin Arg. 2: 123 (1734, 1754). Våra lundars knoppning. Tegnér (WB) 2: 35 (1810). Pelargonior av alla slag, som stodo i kraftig knoppning. Larsson i By LantlH 51 (1925). (Hon hade) kärlek till allt som grodde och knoppades. Hallström Händ. 195 (1927). — särsk.
a) (†) ss. vbalsbst. -ande. Man .. sluter af .. träs knoppande, at wåren och sommaren är när. Swedberg SabbRo 73 (1705, 1710).
b) (föga br.) i p. pf. ss. adj. om växt: på vilken knoppar utvecklat sig, som bär knoppar, försedd med knoppar. Fikona träädh är knoppat. HögaV 2: 13 (Bib. 1541). En bukett av knoppade säljkvistar. Norlind Akvam. 171 (1928). — jfr GRÖN-KNOPPAD.
c) bot. om vissa lägre växter: föröka sig därigm att på en cell bildas en ansvällning som förstoras o. utvecklar sig till en självständig cell; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning; jfr 4. TT 1884, s. 88. Många växter och en del djur kunna föröka sig på könlös väg genom delning eller knoppning. Hofsten Ärftl. 1: 16 (1927).
d) i mer l. mindre bildl. anv. KKD 12: 443 (1712). Din lycka står då jemt i ny knoppning? Carlén Köpm. 2: 11 (1860). SvH 7: 248 (1902). — särsk. om person (särsk. kvinna): hålla på att utvecklas till fullvuxen. Palmblad Nov. 2: 21 (1819, 1841). Ett släkte dö, ett annat knoppas hunnit. Wirsén Vis. 85 (1899). jfr: En mö med barm som knoppas. Tegnér (WB) 5: 7 (1822); jfr KNOPP 1 h.
3) (numera bl. ngn gg i högre stil) om frukt: vara i knoppstadiet, (ännu) befinna sig inom knoppen; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr KNOPP 4. Wårt goda hopp är det, at wi snart slippa hoppas, / Hälst fruchten wi förwänt begynner redan knoppas. Runius (SVS) 2: 41 (1704). Glädjens himlafrukter knoppas / I ett bröst, der dygden bor. Ps. 1819, 30: 7.
4) zool. motsv. KNOPP 5, om vissa lägre djur: föröka sig därigm att på djuret bildas utväxter som utveckla sig till självständiga djur; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning; jfr 2 c. Lovén ÅrsbVetA 1845—49, s. 320. 3NF 7: 839 (1927).
II. tr.
1) (†) motsv. KNOPP 1: sätta knopp l. knapp på (boskapsdjurs horn till skydd mot stångande). Broman Glys. 3: 176 (c. 1730).
2) (i fackspr.) motsv. KNOPP 1 f β: avrepa fröhus på (lin); befria (bärgat lin) från fröhus. Arenander Lin. 27 (1910). Dens. LinKat. 13 (1917).
3) (†) motsv. KNOPP 4, om djur: avbita skott på (växt), avbeta (växt). (Boskapen) knåppar .. icke .. så gierna (stärkebärsbuskarna) som andra. Serenius EngÅkerm. 9 (1727). Därs. 264. — jfr AV-KNOPPA.
III. intr.
2) (numera bl. i Finl., föga br.) motsv. KNOPP 4, = I 2; äv. bildl. JGHallman Vitt. 169 (1734). Glädjens ros blott knoppade och dog. FoU 17: 109 (c. 1830).
IV. i p. pr. -ande, till I 2 o. III 2. Knoppande blommor. Atterbom Minnest. 2: 391 (1826). Knoppande björk. Gellerstedt Hult 132 (1906). En grenrik, knoppande rönn. Ekholm NorrfL 209 (1920). Den knoppande björkhagen. Husmodern 1929, nr 27, s. 23. — särsk.
a) (i vitter stil) i oeg. l. överförd anv., om årstid, grönska o. d. Liksom ett träd i sin knoppande vår, / Löfvas ock lifvet, från år och till år. Atterbom LÖ 1: 162 (1824). Knoppande sommar. Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 140 (1920).
b) (knappast br.) om cell: på vilken utbildas en ansvällning som utvecklar sig till en självständig cell; jfr I 2 c. (Jästsvampar) föröka sig genom knoppande celler samt ofta äfven genom sporbildning inuti cellen. TT 1894, K. s. 6.
c) bildl. Bakom artificiella tullskydd knoppande industrier. SvD(A) 1932, nr 202, s. 3. — särsk. om kvinna; jfr I 2 d slutet. En knoppande flickgestalt, som ljusklädd skymtar på villans veranda. Söderhjelm Tavaststj. 61 (1900). Holmström Pyren. 186 (1928).
-TID. (i sht i vitter stil) Möller (1790). Karlfeldt FridVis. 80 (1898). Ullman Ros. 149 (1921). särsk. bildl.; jfr KNOPPAS I 2 d slutet. Hennes skönaste knoppningstid. Tavaststjerna NVers 16 (1885).
Spalt K 1647 band 14, 1936