KNULLE, m.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) knoll, knöl, upphöjning, knollo, fnurra på tråd, d. knold, tuva, liten backe, nor. knoll, bärgknalle, nt. knolle, mht. knolle, t. knolle(n), klump (jfr KNOLL, grobian); av en germ. stam knulla- (av knuzla-, till en stam knus, trycka ihop; jfr KNUSA), vartill äv. det i vulgärt spr. förekommande, trol. från en bet. ”trycka” l. ”stöta” utgående knulla, hava samlag med (en kvinna) (Ekeblad Bref 1: 250 (1653; i hskr.), Adlerbeth Dagb. 4/7 1814); jfr KNALLE, sbst.2]
Spalt K 1671 band 14, 1936
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se