| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNYTE kny3te2, förr äv. KNYTTE, n.; best. -et; pl. -en.
1) (†) knut. Schroderus Comenius Reg. (1639). Thet hårda Bandet / Thet Alexander fan af Gordio så knuttit / Som hade Pallas sielf i samma Knyte suttit. Spegel GW 261 (1685).
2) (†) anat. om bunt- l. flätformigt anordnade nervtrådar; nervknut. Ribe PVetA 1748, s. 10. Hernquist Hästanat. 62 (1778). Nerverna (i tarmkäxet) komma från MellanRefbens Nerven och formera omkring Tarmkäxådrorna tvenne Knyten, hvarifrån Nerverna sedan utgå. Därs. 78.
3) packe l. bylte som bildas av en (vanl. i de korslagda hörnflikarna) hopknuten duk (l. annat tygstycke, skynke o. d.) vari ngt (t. ex. allehanda lösa föremål) forslas l. förvaras; äv. oeg. l. bildl. Någre pärller wdi ett knytte. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. CFDahlgren 4: 128 (1831; om matknyte). Hopsjunken till ett knyte stödde (han) pannan mot bordskanten. Bergman Mark. 157 (1919). En fyllig, vitklädd kvinna med ett stort, vitt knyte under armen. Siwertz Sel. 2: 31 (1920). Som pojke sändes han en gång .. till skördefolket med ett knyte nybakat bröd. Fogelqvist Minn. 11 (1930). — jfr MAT-, MATSÄCKS-, RES-KNYTE m. fl. — särsk.
a) (†) om relikgömma. Ett lijtet Knyte med Sanctorum reliquiis. Fornv. 1931, s. 69 (1693). Därs. 1919, s. 24 (c. 1715).
d) bildl., ss. smeksam benämning på spädt barn, särsk. lindebarn, ävensom (numera mindre br.) på (småväxt) kvinna. Holmberg 1: 181 (1795). Litet knyte (skämtv. om små qvinnfolk). Weste (1807). Gå nu in och lägg dig, Anna — god natt, lilla knyte! Blanche Jernbär. 24 (1847). Mor, som då var ett litet knyte på tre år. RArbman (1914) hos Arbman Silv. 12. — jfr BARN-KNYTE.
e) (†) bildl., i uttr. i ett knyte, tillsammans, (sammanslaget) i ett. Ett hundret och tiuge .. (mark) ortuger (i dråpsböter) huilcke penninge for:ne Jöns liukans söner .. på alle Målsegärnis wegne, her opå Nyslått alle wdj ett knythe anamede och wndfinge. HFinlH 4: 214 (1556). AAAngermannus Tillegn. A 3 a (1587).
-KÄRING. (†) tiggarkäring som går omkring med knyte. Knyttkärngar få hennes (dvs. min frus) förtroende, bära villervallan, tillika med brödkakorna, utur huset. Wallenberg (SVS) 1: 292 (1771). —
-PARTI. (i Finl.) utfärd varvid deltagarna medföra matsäck (i knyten), picknick; jfr -KALAS. Topelius Vint. I. 1: 341 (1860, 1880). Ett omtyckt mål för knytpartier och mindre utfärder är Källviken. Ramsay VägvFinl. 46 (1895).
B (bygdemålsfärgat): KNYTE-KALAS, se A.
Spalt K 1708 band 14, 1936