Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNYTTEL, m.; best. -n; pl. -tlar.
Etymologi
[av t. knüttel, besläktat med KNOTA, sbst., KNUT, sbst.1 (jfr KNITTEL). — Jfr KNYTTELS]
(†) knölpåk, käpp; kavle; jfr KNYPPEL 1. Keysaren lät slå honom medh Knytlar. Schroderus Os. 1: 157 (1635). Dens. Albert. 2: 133 (1638). När man sådant (dvs. en fiskfjälliknande kropp i svinets gom) .. förmärker, strax skal man .. sticka een Knyttel twärt i Munnen på Swijnet, at man kan see ther in. IErici Colerus 2: 215 (c. 1645).

 

Spalt K 1710 band 14, 1936

Webbansvarig