Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNÄVEL knä3vel2, sbst.2, m.; best. -n (Boding Mick. 15 (1741) osv.) ((†) -elen Knöppel Blindeb. 9 (1746), Schröderheim Fjäsk. 40 (1791)); pl. knävlar (Holof. 13 (c. 1580) osv.) ((†) knävler SthmTb. 1600, s. 30 a, VRP 4/2 1625); ngn gg KNÄVUL, m.; anträffat bl. i sg. best. knävulen.
Ordformer
(kne(f)vel(l) (-ffu-, -ffv-) c. 1580—1868. knä(f)vel(l) (-ffu-, -ffv-) 1563 (: knäffle, pl.) osv. — knä(f)vulen, sg. best. ProtJHagberg 1798, s. 55, Hembygden 1912, s. 112)
Etymologi
[jfr d. knevel, knebel; av nt. knäwel, bildl., om ngt tungt l. kraftigt; äv.: ”baddare”, ”huggare”; eg. överförd anv. av KNÄVEL, sbst.1 I sv. torde ordet huvudsakligen vara en eufemistisk förvridning av DJÄVUL; jfr DJÄVUL B. Anm. Formen knävul beror på närmare anslutning till DJÄVUL]
1) (†) i eg. bem.: djävul, ond ande; jfr DJÄVUL 1, 2. VRP 4/2 1625. SvLitTidn. 1820, sp. 564.
2) (starkt vard., mindre br.) i svordomar o. andra kraftuttr.; jfr DJÄVUL 6—13. Hvad knäfveln? Nij står helt försagd. Boding Mick. 15 (1741); jfr DJÄVUL 11 b. Andra morgonen var jag i .. Versailles. Knäfveln hinner beskrifva alting här. Wallenberg (SVS) 1: 100 (1769); jfr DJÄVUL 10. Vi satte oss, såg ni på knäfveln? midt i gräset. Eurén Kotzebue Orth. 3: 51 (1794); jfr DJÄVUL 11. För knäfveln, herre, utbrast jag med någon otålighet. Leopold 3: 454 (1794, 1816); jfr DJÄVUL 9. (Artilleristen hade sagt att) får han endast vittna, dervid han skulle tala sanning, så togo väl knäfvulen vid Lieutenant Bäärnhjelm. ProtJHagberg 1798, s. 55; jfr DJÄVUL 7. De ha druckit som bara knäfveln. Lindegren 2: 139 (1806); jfr DJÄVUL 6 a. Adlercreutzska kalasen ha framkläckt knäfveln så mycket lyrisk poesi. Hjärne DagDrabbn. 292 (i handl. fr. 1809); jfr DJÄVUL 6 d. En dum, arm knäfvel. Lindfors (1815); jfr DJÄVUL 13. (Dottern) ger knäfveln alla husbestyr. MCramær (1847) hos Schöldström Skämt. 31; jfr DJÄVUL 8 b. Knäfveln regera er båda två! Hagberg Shaksp. 3: 149 (1848); jfr DJÄVUL 8. Knäflar i mej. Strix 1901, Julnr s. 6; jfr DJÄVUL 9. Dessutom var han knekt och en knävel till karl. Bergman Farmor 8 (1921); jfr DJÄVUL 6 c. — särsk. i vissa numera obr. uttr. Ther borde tigh tusendhe knäffle före. HH XIII. 1: 107 (1563); jfr DJÄVUL 7 slutet. Hwadh siw twsende knefflar är thet nu sagdt, / At (osv.). Holof. 13 (c. 1580); jfr DJÄVUL 11 b. Han haffuer sagdt, at han giffuer Erick Andersson och Anders Erickssonz dom 7000 knefflla. SkrGbgJub. 6: 574 (1621); jfr DJÄVUL 8. Kalt äret, hon säger, som all the Knäfla. Törnewall E 2 a (1694); jfr DJÄVUL 6 a. Må tro, ett knäfvels bråk det var. Thomander 3: 231 (1826); jfr DJÄVUL 6 d slutet.
Ssg: (2) KNÄVELS-TYG. (starkt vard., föga br.) om sak l. person som är skadlig l. fördärvlig l. väcker ngns förbittring o. d., ”djävulstyg”, ”fanstyg”; äv.: ”smörja”; äv. koll. Wallenberg (SVS) 1: 295 (1771). Atterbom FB 37 (c. 1855). Östergren (1930; anfört ss. sällsynt form).
Avledn.: KNÄVLA, adj. oböjl. o. adv. [jfr nor. dial. knevla; sannol. bildat efter mönster av DJÄVLA, adj.] (starkt vard., mindre br.) till 2, ss. kraftord: ”satans”, ”sabla”, ”djävla”, ”djäkla”, förbannad.
a) ss. uttr. för vrede, förbittring, förargelse o. d.; jfr DJÄVLA, adj. 2 a. Bellman SkrNS 1: 109 (c. 1770). Det här knävla packet. Bergman Frötjärn 85 (1915).
b) ss. uttr. för överraskning, bestörtning, livligt intresse o. dyl. l. ss. rent förstärkningsord; jfr DJÄVLA, adj. 2 b. Så knäfla nätta infall! Hagberg Shaksp. 6: 209 (1849). Wallén var en knäfla karl. Hallström VilsnF 37 (1894). Bergman HNådT 25 (1910). —
-KNÄVLAD, se FÖR-KNÄVLAD. —
KNÄVLIG, adj. (starkt vard., mindre br.) till 2, ss. kraftuttr.: ”förbannad”, ”djävlig” (se d. o. 2). Dalin (1852; med hänv. till djeflig). Lundell (1893). särsk. ss. adv., förstärkande: ytterst, i hög grad; jfr DJÄVLIG 2 c. Knävligt originellt! Moberg Rosell 179 (1932).

 

Spalt K 1753 band 14, 1936

Webbansvarig