Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNÄVELSPJUT knä3vel~spjɯ2t, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(klefuel- 1561. knebel- 1541. knel- 1550. knevel(l)- (-ffu-, -ffv-, -u-) 1535—1823. knäl- 1563. knäll- 1561. knävel(l)- (-æ-, -ffu-, -(f)fv-) 1526 osv. -spe(e)t(h) 1535. -spijtt(h) 1539. -spjut (-spi-, -uth, -utt) 1526 osv.)
Etymologi
[jfr d. knebelspyd, knevelspyd; av mnt. knevelspēt, av knevel (se KNÄVEL, sbst.1) o. spēt, spjut; jfr t. knebelspiess]
(förr) benämning på ett slags spjut med svärdformig spets o. tvenne ett stycke från udden anbragta, mot varandra ställda hakar l. mindre spetsar; jfr BARDISAN, FRIS-PIK, KORS-GEVÄR. G1R 3: 225 (1526). HH XIII. 1: 95 (1563). Strindberg SvÖ 2: 240 (1883). SvKulturb. 5—6: 122 (1930; i fråga om förh. 1523). SvUppslB 25: 941 (1935).
Ssg: KNÄVELSPJUT-SPETS. (förr) SvUppslB 25: 942 (1935).

 

Spalt K 1755 band 14, 1936

Webbansvarig