Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOALITION kω1alitʃω4n l. kå1-, l. 01—, l. -iʃ- (– – -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. koalition, eng. coalition; av fr. coalition, till lat. coalitum, av com (se KON-) o. alitum, p. pf. n. av alere (se KOALISERA)]
(utom i a, b numera bl. tillf.) sammanslutning, förbund, allians; förr äv.: överenskommelse. En Coalition mellan de Kgl. Bröderne och Prinsen af Condé, enligt hvilken Regentskapet, i viss händelse (osv.). PT 1791, nr 69, s. 2. Möjligheten af en Coalition ibland Revisorerna emot en Fullmägtig. AdP 1800, s. 1201. Östergren FrämOrd (1907). särsk. polit. o. hist.
a) (krigs)allians mellan stater; särsk. om de förbund som ingingos mot Frankrike under revolutionen o. napoleonstiden. SP 1792, nr 170, s. 3. SvH IX. 1: 204 (1909).
b) om relativt varaktig allians mellan olika politiska partier l. grupper o. d., system av samverkande bundsförvanter, partier l. folk o. d. NFreja 1839, nr 45, s. 1. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 141 (1852). ST(A) 1929, nr 202, s. 4. jfr PARTI-KOALITION. —
Ssgr (till b; polit.): KOALITIONS-MINISTÄR. ministär bildad av flera partier i koalition, blandningsministär. NF 1: 696 (1876). —
-REGERING. jfr -MINISTÄR. 2NF 33: 148 (1921).

 

Spalt K 1776 band 14, 1936

Webbansvarig