Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOKETT kokät4 l. kå-, äv. kω- (kåkä´tt Dalin, kokät4 LoW (1911)), adj. o. sbst. f., i bet. II 2 r. l. m.; ss. adj. -are; n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ss. adj. coquet (-qv-, -ett, -ette) 1712 (: små coquet)—1845 (: coquette). kokett 1801 osv. — ss. sbst. coquette (-qv-) 1731—1838. kokett (co-) 1809 osv.)
Etymologi
[liksom t. kokett, adj., kokette, sbst., eng. coquet resp. coquette, av fr. coquet, adj., resp. ss. sbst. coquette, bildat till coq, tupp. — Jfr KOKETTERA, KOKETTERI, ävensom KOKARD, KOKOTT]
I. adj.
1) om person, i sht kvinna: som gm ett utstuderat l. erotiskt äggande uppträdande o. elegant, raffinerad klädsel röjer strävan att bli uppmärksammad o. beundrad o. att behaga (i sht personer av motsatt kön), behagsjuk; ofta nedsättande, äv. övergående i bet.: tillgjord; förr äv.: erotisk, erotiskt lättsinnig, liderlig (i denna anv. äv. om sinne, känsla o. d.). Hans ögon brunno af den coquettaste eld. Tersmeden Mem. 2: 235 (1736). De, som haft lösaktiga ammor, ha blifvit coqvette. Linné Diet. 2: 14 (c. 1750). Furstinnan .. smålog med den verldserfarna, koketta qvinnans småleende öfver en älsklings blyghet. Topelius Fält. 2: 97 (1856). Det kom över henne något utstuderat kokett. Siwertz Sel. 1: 154 (1920). Vid sekelskiftet voro herrarna betydligt kokettare än damerna när det gällde håret. DN(A) 1934, nr 237, s. 12. — jfr SMÅ-KOKETT.
2) i överförd anv., om rörelse, gest, föremål (i sht klädesplagg) o. d.: som (gm raffinerad elegans l. tillgjordhet) röjer l. ger intryck av koketteri l. gör att ngn värkar kokett. En kokett min. Koketta handrörelser. Tvenne täcka speljakter .. loverade i koketta bugter .. vid sidan af fregatten. Topelius Fält. 2: 136 (1856). Koketta sidenhalsdukar i himmelsblått eller hvitt. Lundquist Konstn. 7 (1890). Wecksten visades nådigt omkring i hennes lilla koketta våning. Siwertz Varuh. 242 (1926).
II. sbst.
1) kokett kvinna; kvinna som visar stor benägenhet att kokettera; äv. (förr ofta o. ännu ngn gg): kokott. SedolärMercur. 3: nr 22, s. 3 (1731). Humbla Landcr. 101 (1740; om sköka). Den mäst löjliga, men också mäst föraktliga varelse, är en gammal kokett. Elgström Frunt. 60 (1809). Tre unga män förälska sig en efter annan i Lucilla, men nyktra till då de upptäcka vilken ytlig kokett hon är. Sylwan (o. Bing) 1: 228 (1910). (Hon) utövade .. en fulländad koketts alla konstgrepp. Hillman Pardo Bazán Hemsj. 100 (1915).
2) [jfr sv. dial. (Finl.) kokett, liten flickhalsduk] (i Finl.) besparingslinning, chemisett, besparing (se d. o. 2 b slutet). Hallstén o. Lilius (1896). Cannelin (1921).
Ssg: (jfr II 2) KOKETT-LINNING. (i Finl.) = KOKETT II 2. Hallstén o. Lilius (1896). Cannelin (1921).
Avledn.: KOKETTHET, r. l. f. till I 1.
a) (tillf.) koketteri. Östergren (1930).
b) (†) liderlighet. DA 1771, nr 32, s. 2.

 

Spalt K 1819 band 14, 1936

Webbansvarig