koklikå | SAOB

Publicerad 1936

KOKLIKÅ, adj.; anträffat bl. i oböjd form.

Ordformer

(skrivet coquelicot, coclicau)

Etymologi

[jfr d. kokliko; av fr. coquelicot, dels (ss. adj.): vallmoröd, dels (ss. sbst.): vallmo; urspr. ljudhärmande bildning betecknande tuppens läte, i ffr. äv.: tupp. Anv. ss. benämning på vallmo har föranledts av blommans likhet med den röda tuppkammen]

(†) vallmoröd. Hattar af Coquelicot Atlas. SP 1799, nr 117, s. 1. Lenngren (SVS) 2: 269 (c. 1800).

Spalt K 1822 band 14, 1936

Webbansvarig