| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPONENT kom1pωnän4t l. -po- l. -på-, r.; best. -en; pl. -er.
(i fackspr.) del l. moment som ingår i ett helt, integrerande del, element, beståndsdel. Biberg 2: 240 (c. 1820). Att härleda sammansatta fenomener ur enklare komponenter. Rein Psyk. II. 1: 14 (1891). SvTeolKv. 1930, s. 247. — jfr ORD-, SPRÅK-KOMPONENT. — särsk.
a) astr. stjärna i en dubbelstjärna l. ett fysiskt system av flera stjärnor; jfr KOMPOSANT a. Lindhagen Astr. 621 (1861). NordT 1911, s. 319.
b) fys. om de i ett kraftsystem ingående krafter vilka tillsammans giva till resultat en ny kraft, den s. k. resultanten; äv. i allmännare anv., i fråga om hastighet, acceleration o. d. som kan uppdelas i tvenne l. flera från olika håll riktade hastigheter osv.; jfr KOMPOSANT b. Edlund ÅrsbVetA 1849, s. 7. Strömgren AstrMin. 2: 87 (1927). jfr HASTIGHETS-KOMPONENT.
Spalt K 2056 band 14, 1937