| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPONERA kom1pωne4ra l. -po- l. -på-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br., Björkman (1889)); jfr KOMPONIST, KOMPOSITION, KOMPOSITÖR.
1) (†) sätta (olika föremål o. d.) tillsammans (för att därav bilda ett helt), sammansätta, hopsätta, hopfoga; ofta i fråga om sammansättning av ord. När Substantivum med Adjectivum componeras (så osv.). Serenius A 1 a (1734). Ödmann Hågk. 51 (c. 1805; uppl. 1918). Rydqvist SSL 5: 60 (1874).
2) bilda l. förfärdiga (ngt) gm sammansättning l. förening av olika delar, sammansätta; äv. i p. pf.: sammansatt (av olika beståndsdelar); numera nästan bl. i fråga om värksamhet av mera konstnärlig art, som åsyftar en konstmässig anordning av olika element, samt i anv. som nära ansluta sig till denna. Rålamb 8: 28 (1691). Jag (har) .. componerat tvänne andra simplare och mindre kostsama (ugnar). VetAH 1772, s. 72. (Jag) åstundade .. gärna .. at af luftsyra och phlogiston componera någon luft, som i vatten är olöslig. Scheele Bref 393 (1780). Fock 2Fys. 30 (1859). — särsk.
a) (†) i p. pf. i uttr. komponerad av, ngn gg med (ngt): sammansatt av (så l. så många l. så l. så beskaffade beståndsdelar o. d.); äv. om samling av personer. Efter hella regimentet här i Stokholm med wnga officerer componerat war. Ekeblad Bref 1: 48 (1650; rättat efter hskr.). Mässing är en gul .. Metall, componerad af Koppar och Zink. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 322 (1768). Mellberg Bergroth 100 (1885).
b) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., närmande sig bet.: invecklad, komplicerad. Posten 1769, s. 627. Berzelius Res. 339 (1819; om ett konstur).
c) (i fackspr.) med avs. på produkter l. preparat o. d. som framställas av olika ingredienser; särsk. i p. pf. Komponera en maträtt, ett läkemedel. Componerade drycker. Linné Diet. 2: 92 (c. 1750). Componerade medicinalier. Ribe ÅmVetA 1758, s. 8. Belgiern Chandelon har .. komponerat ett krut, som (osv.). TT 1890, s. 88. Ahlberg FarmT 335 (1899).
d) mus. med avs. på musikstycke: utarbeta, tonsätta; äv. utan obj. Then förträfflige Musicant och Componist, Orlandus de Lasso .. hafwer componerat och stält så liuflige Melodier och Sånger, som (osv.). Schroderus Os. III. 2: 340 (1635). Rademine Knigge 3: 33 (1804). SvD(A) 1934, nr 65, s. 10. — jfr GENOM-KOMPONERA. — särsk. (mindre br.) i överförd anv., med avs. på dikt o. d.: sätta musik till (en dikt o. d.). Wegelius MusH 3 (1891). Två af Heines dikter .. ha komponerats hvardera 83 gånger. SD(L) 1897, nr 581, s. 4.
e) (numera knappast br.; se dock α) med avs. på skriftlig framställning: hopsätta, avfatta, författa; äv. utan obj. Her Claes Flemmingz bref .. är wäl Componeret och sammensatt. HB 2: 283 (1596). Apostlarna .. (påstås) hafwa componerat och författat then Tronnes Bekennelse, som wij kalla then Apostoliske. Schroderus Os. 1: 23 (1635). Det bref, som han natten förut komponerat till kammarrådinnan. Strindberg Hafsb. 232 (1890). — särsk.
α) (i vitter stil, fullt br.) med bibegrepp av avsiktlig, konstnärlig arrangering av ämnet. (Pierre Loti hade) nästan aldrig ”komponerat”, utan skrifvit snabbt och liksom under intrycket af en vision. Wirsén i PT 1892, nr 99, s. 3. Det, som tillhör hvarje väl komponerad novell: epilogen. Dahlgren 2Ransäter 118 (1907). — jfr GENOM-KOMPONERA.
β) i fråga om stilskrivning som ingår ss. ett led i undervisning. Annerstedt UUH Bih. 1: 167 (i handl. fr. c. 1620). Ungdomens vanliga exercitia Stili, som de i min närvaro och åsyn Componerade. VDAkt. 1737, nr 239. Geijer I. 4: 289 (1829; i fråga om förh. på 1570-talet).
f) (i fackspr.) med avs. på alster av bildande konst: gm konstmässigt arrangerande framställa (ngt). En ritares eller målares manér är .. hans egna sätt att komponera, teckna, skugga och kolorera. Scheutz Ritk. 207 (1832). Den af .. (G. III) komponerade nationella dräkten. Sthm 2: 58 (1897). (Byggnaden) är nog komponerad med hänsyn till läget. TT 1900, Byggn. s. 42. Mönstren till .. dessa mattor äro komponerade af en af föreningens yngre framstående krafter. PT 1911, nr 273, s. 2. OoB 1932, s. 304.
3) (†) bilägga (strid l. tvist), försona (tvistande parter o. d.).
a) med sakligt obj.: gm medling åstadkomma uppgörelse l. förlikning i (strid l. tvist o. d.), göra slut på (strid l. tvist l. oenighet). Annerstedt UUH Bih. 1: 145 (i handl. fr. 1617). K. M:t (har) giort sin högste flijt att componera trättan. RARP V. 1: 106 (1652). ASScF 6: Minnestal 1: 7 (1861).
b) med personligt obj.: bilägga tvist l. strid mellan (ngra), förlika, försona; äv. refl. l. intr.: bilägga strid l. tvist sinsemellan, bliva försonad (med ngn). Componera eller förlika sig med sina fiender. Hjertén Fabel 118 (cit. fr. 1771). Ruuth lyckades .. att så componera Konungen och Första Ståndet, att (osv.). BL 13: 53 (i handl. fr. 1788). (Det) står .. nu och väger om de vilja componera med mig eller få process. GMArmfelt (1810) hos Rydström Armf. 67. Ekbohrn (1868; refl.).
c) refl., i uttr. komponera sig med ngn, komma (så l. så väl) överens med ngn. Hur componerar han sig med vederbörande? Tegnér (1802) hos Wrangel TegnKärlekss. 185.
2) med avs. på muntlig framställning: sätta ihop; jfr KOMPONERA 2 e. Strindberg HögreR 281 (1899). —
1) (i fackspr.) till 2 e α. Regndagarnas gråa tristess, den anryckande höstens kalla stjärnnätter, allt är (i boken) komponeradt in på sin rätta plats. Böök 1Ess. 200 (1913).
2) (i fackspr.) till 2 f. (Arkitekten) får tillfälle visa sin stora förmåga att .. komponera in rummen i byggnaden och byggnaden i landskapet. TT 1900, Byggn. s. 69. —
1) (†) gm sammanläggning bilda (ngt); jfr KOMPONERA 2. Lijka som thet tridie Taalet (dvs. 6 + 8) componerar tilsamman thet första (dvs. 14): Altså (osv.). AJGothus ThesArithm. 97 (1621; i fråga om addition).
Spalt K 2056 band 14, 1937