Publicerad 1937 Lämna synpunkter KOMPOSIT kom1pωsi4t l. -po- l. -på-, sbst. (r. Eberhardt AllmH 2: 375 (1768)). Ordformer (composite 1768 (i bet. 2)) Etymologi [jfr eng. o. fr. composite, sbst. (se KOMPOSIT-)] 1) skeppsb. kompositsystem(et) (se KOMPOSIT- ssgr). Nilsson Skeppsb. 19 (1932). 2) (†) byggn. o. konst. kompositordning(en) (se KOMPOSIT- ssgr). Eberhardt AllmH 2: 375 (1768). Spalt K 2059 band 14, 1937 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
