| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONDOTTIÄR kon1dotjä4r l. -æ4r, äv. kon1dotiä4r l. 01—, l. -tiæ4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
eg. i fråga om italienska förhållanden under 1300- o. 1400-talen: legotruppsanförare, vilken lät värva sig än av den ene, än av den andre politiske ledaren för vissa (krigiska) uppdrag; oeg., om yrkesmässig krigare l. anförare; äv. bildl., i sht om (politisk) ledare som anpassar sig efter rådande förhållanden, ”lycksökare” o. d. Wallis Verldsh. 3: 520 (1877). Larsson KinD 31 (1894). Donatellos ryttarstaty af condottieren Gattamelata i Padua. Söderhjelm ItRenäss. 7 (1907). Det är sant, att Pyrrhos blott var en stor kondottier, ingen statsman. Athena 51 (1917). SvD(A) 1934, nr 205, s. 4.
Spalt K 2090 band 14, 1937