Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFEDERAT, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(confoederat)
Etymologi
[y. fsv. konfederath; av senlat. confoederatus, p. pf. av confoederare (se KONFEDERERA)]
(†) bundsförvant. RP 2: 162 (1632). Widekindi KrijgH 577 (1671).

 

Spalt K 2093 band 14, 1937

Webbansvarig