Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFEKTION kon1fäkʃω4n, äv. -fek-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. konfektion; av fr. confection, av lat. confectio (gen. -ōnis), förfärdigande, fullbordande, vbalsbst. till conficere (se KONFEKT)]
i sht handel. förfärdigande i större skala av kläder i vissa storleks- o. standardserier o. d.; handel med dylika kläder; äv.: (lager av l. affär för) fabriksgjorda kläder; särsk. i uttr. använda, köpa konfektion, använda, köpa färdigsydda kläder. NF (1884). Svår bransch den här (dvs. antikvitetshandeln). Då är konfektionen enklare — där har man sina fasta priser med växlande rabatter. Bergman Patr. 73 (1928). Varje skräddare sydde sina rockar, och så mycket konfektion var det alltså inte. DN(A) 1934, nr 279, s. 7. — jfr DAM-, HERR-KONFEKTION.
Ssgr (i sht handel.): KONFEKTIONS-AFFÄR. i sht konkret. EkonS 2: 301 (1897).
-ARTIKEL. Rönnholm EkonGeogr. 236 (1907).
-AVDELNING~020. i affär. —
-BRANSCH(EN).
-KLÄDER, pl. Koch Arb. 7 (1912).
-KOSTYM.
-SYDD, p. adj. Sömnadsb. 263 (1915).
-VARA, r. l. f.
Avledn. (handel.): KONFEKTIONIST, m.||ig. person som ägnar sig åt konfektionsbranschen. SvD(A) 1918, nr 180, s. 9. DN(A) 1934, nr 170, s. 12.

 

Spalt K 2095 band 14, 1937

Webbansvarig