Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFUTERA, v. -ade; jfr KONFUTATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. konfutieren, eng. confute; av lat. confutare, nedslå, dämpa; till com (se KON-) o. ett ss. enkelt ord icke uppvisat futare, till en rot bhāṷ-, slå (jfr BAUTASTEN)]
(†) gendriva, vederlägga. Swedberg Schibb. 258 (1716). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
Avledn.: KONFUTATION kon1fɯtatʃω4n, äv. -fu-, l. -aʃ-, r. l. f. [jfr t. konfutation, eng. o. fr. confutation; av lat. confutatio (gen. -ōnis)] teol. gendrivande, vederläggning; äv. konkret. Schroderus Dress. 220 (1610). Sedan catholska Theologer uppsatt en confutation af denna bekännelse författade Melanchton .. Augsburgiska bekännelsens försvar. Anjou Kyrkoh. 54 (1842). Pleijel LuthBekänn. 96 (1936).

 

Spalt K 2108 band 14, 1937

Webbansvarig