Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONKLAV koŋkla4v, äv. kon- (kånnkláv Dalin), r. l. m. ((†) n. Ekelund Fielding 81 (1765)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-, -cla-. -klaf 1801—1846. -klav 1765 osv. -clave 1680—1857. -klaven, sg. best. 1758 osv.)
Etymologi
[jfr t. konklave, eng. o. fr. conclave; av lat. conclave, n., rum som kan tillslutas, kammare, rumsarrest, till com (se KON-) o. clavis, nyckel (se KLAV, sbst.1)]
1) från yttervärlden avspärrad lokal där kardinalerna äro församlade till påveval. Biurman Brefst. 119 (1729). Sundén (1886).
2) förhållande(t) att kardinalerna vid påveval äro inneslutna i ett från yttervärlden avspärrat rum, som de icke få lämna, förrän ny påve valts; vanl. mer l. mindre konkret, dels om valsammanträdet (valproceduren), dels om de vid sammanträdet närvarande kardinalerna. Brask Pufendorf Hist. 433 (1680). Cardinalerne Luynes och de Gesvres .. (ha) afrest til Rom, at bivista Conclaven. PT 1758, nr 43, s. 3. Siwertz JoDr. 85 (1928; konkret). — särsk. (ngt vard.) bildl.; särsk. i fråga om politiska förhandlingar l. överläggningar (inom en riksdagsgrupp); äv. konkret, om krets av personer (politiker) som brukar samlas till hemliga rådplägningar. Tersmeden Mem. 4: 156 (1760). De närmaste planerna utformades i konklaver af de olika oppositionsledarne inom och utom riksdagen. SvH IX. 1: 346 (1910). jfr OPPOSITIONS-, PARTI-KONKLAV.

 

Spalt K 2121 band 14, 1937

Webbansvarig