| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONSTANT konstan4t, adj. o. sbst. r. l. m.; ss. adj. -are; n. o. adv. =; ss. sbst. best. -en; pl. -er.
I. adj.
1) (†) om person: ståndaktig; karaktärsfast. Hertigen aff Mekelenburgh ähr myckett constant och haffuer aldeles resolverat sigh, att (osv.). OxBr. 3: 127 (1627). Ekbohrn (1868).
2) om sak l. förhållande: beständig, oföränderlig, ständigt likadan; ständigt återkommande; särsk. (i sht i fackspr.): oföränderlig i fråga om omfång, värkan, funktion, hastighet, styrka o. d.; motsatt: variabel. Konstant lufttryck. Konstant ström, spänning (el.-tekn.). Konstant storhet (mat.). Konstant pänningförlägenhet. Swedberg Schibb. 259 (1716). VetAH 1815, s. 146. Om en konstant kraft verkar på en kropp, så blir accelerationen konstant. Moll Fys. 5: 11 (1897). Med afseende på sin beräknelighet äro statsinkomsterna antingen konstanta eller tillfälliga. 2NF 26: 1083 (1917). Det .. försmädliga smilet .. förvandlades till en konstant grimas. Siwertz JoDr. 68 (1928). — särsk. biol. om ras l. typ av djur l. växter: hos vilken ras- l. typegenskaper framträda oförändrat i led efter led. Det fordras en lång följd af år för att formera en constant (får-)race. QLm. I. 5: 22 (1835). UtsädT 1891, s. 13. Konstanta bastarder. Hofsten Ärftl. 1: 124 (1927).
II. sbst.
1) (i fackspr., i sht mat., fys., kem.) under alla l. vissa omständigheter till sitt värde oföränderlig storhet; motsatt: variabel. Absoluta, relativa konstanter. VetAH 1817, s. 175. Den galvaniska stapelns konstanter. Fock 1Fys. 591 (1861). Hedström o. Rendahl Alg. 40 (1915). Den Planckska konstanten. 19Årh. V. 1: 182 (1922). Starck Kemi 292 (1931). — jfr DIELEKTRICITETS-, DISSIMILATIONS-, HALVERINGS-KONSTANT m. fl.
2) bot. om växtart som regelbundet förekommer inom ett område. 2NF 33: 477 (1922). BotN 1922, s. 59. Av buskarna äro .. try och måbär konstanter i de flesta trakter. Almquist UpplVeg. 354 (1929).
Spalt K 2196 band 14, 1937