Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSTANTIA konstan4tsia, r. l. f. ((†) n. (Bladh o.) Hornstedt 93 (1783)); best. -an; förr äv. (i bet. 2) KONSTANS, sbst.2, r. l. f.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -stans 1747. -stantia 1771 osv.)
Etymologi
[jfr eng. constantia, fr. constance; i bet. 1 av CONSTANTIA, namn på ett vindistrikt i närheten av Kapstaden; i bet. 2 elliptiskt för KONSTANTIA-VIN]
1) i ssgn KONSTANTIA-VIN.
2) ett slags kapvin från Constantia; jfr KONSTANTIA-VIN. Tersmeden Mem. 3: 267 (1747). Wallenberg (SVS) 1: 247 (1771). Constantian skall flöda i strömmar. Blanche FlStadsg. 424 (1847). Heidenstam Skog. 170 (1904).
Ssg: (1) KONSTANTIA-VIN. [jfr t. konstantiawein] (numera mindre br.) = KONSTANTIA 2. Äkta rödt Constantia vin. (Bladh o.) Hornstedt 91 (1783). Ekbohrn (1904).

 

Spalt K 2197 band 14, 1937

Webbansvarig