| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONTINUERA kon1tinɯe4ra l. -nu-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, RARP 1: 92 (1629)); jfr KONTINUATION.
1) (numera knappast br.) tr.: (i en oavbruten följd l. efter ett uppehåll) fortsätta (ngt, äv. ngt som har utsträckning i rummet); fullfölja (ngt); hålla (ngt) i gång; hålla i med, icke upphöra med (ngt). G1R 26: 815 (1556). Jag förladhe (dvs. vederlade) thet straxt .., men han continuerede sin vise. OxBr. 10: 189 (1617). Ifrån .. Aleppo continuerade han sin reesa .. till .. staden Ana. Bolinus Dagb. 95 (c. 1650). Fienden continuerade sine linier therifrån (dvs. från ”Söderport”) och intil slottet. Spegel Dagb. 71 (1680). Imedlertid continuerade jag mina Studier med god Success. Humbla Landcr. 87 (1740). Jag tager mig frihet continuera mitt bref med förra påsten. JGGahn (1807) hos Berzelius Brev 9: 20. KrigVAH 1816, s. 80. De romanska folken .. kontinuerade (till stor del) den latinska äldre kulturen. PedT 1891, s. 318.
2) (numera knappast br.) intr.
a) med personsubj.: fortsätta, hålla i (med ngt); ofta med prep. med, äv. (ut)i; äv. opers. i pass. G1R 24: 514 (1553: udi). Continuerade fienden med sit arbete. Spegel Dagb. 69 (1680). Mitt råd var at continuera med de nämde drycker. VetAH 1800, s. 69. KrigVAH 1816, s. 81. Sedan continuerades med Prästernes Privilegiers upläsande. 2RARP 2: 328 (1723).
b) med saksubj. (betecknande ngt som har utsträckning i tiden l. rummet): fortsätta; förlöpa utan avbrott; fortgå; fortfara. Schroderus Os. 1: 150 (1635). Medh Pottaskans brännerij är .. een sådan desordre inrijtat, så at .. om dhet så längre skulle continuera, Skogarne een oboteligh skada måste taga. LReg. 299 (1680). Strykande kallas det, när Streket löper ifrån någon wisz Ort och continuerar till den andra ändan bortåth. Hiärne Berghl. 435 (1687; jämfört med originalet). Rängnvädret Continuerade. AHülphers (1760) i BtVLand 2: 141. Missbruket .. kan ej continuera, utan att förstöra magtens princip. Biberg 1: 138 (c. 1814). Att uppskjuta all mera kontinuerande praktisk tjenstgöring. PedT 1894, s. 17. — särsk. med. i p. pr., om sjukdomstillstånd, särsk. feber: kontinuerlig. Bergman Folksj. 217 (cit. fr. 1831). NF 4: 1091 (1881).
Spalt K 2251 band 14, 1937