Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTOKURANT kon1tωkɯran4t l. -ku-, l. kon3tω~kɯran2t l. ~ku-, r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet conto courant)
Etymologi
[jfr t. kontokorrent, fr. compte courant, ävensom eng. accountcurrent; av it. conto corrente, eg.: löpande konto, av conto (se KONTO) o. p. pr. av correre, av lat. currere (se KONKURRERA)]
handel. löpande räkning mellan personer, firmor, banker osv. vilka stå i varaktig affärsförbindelse med varandra; äv. om utdrag ur dylik räkning (utvisande debet- o. kreditposter under viss tid). Zettersten AnmMynt 158 (1771). Nisbeth (1870). Hos oss brukar sjelfva utskriften af räkningen (med banken) kallas kontokurant. Rosenberg Bankv. 27 (1878). SvUppslB (1933).
Ssgr (handel.): KONTOKURANT-BOK; pl. -böcker. JernkA 1835, s. 245. 2NF 14: 903 (1910). —
-RÄKNING. löpande räkning i bank. SydsvD 1870, nr 113, s. 3. HandInd. 530 (1927).

 

Spalt K 2256 band 14, 1937

Webbansvarig