Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONTRA- ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2261):
(1) KONTRA-STRECK. sjöt. streck på kompassen vilket är diametralt motsatt ett givet kompasstreck. Roswall Skeppsm. 1: 156 (1803). Hägg PraktNav. 19 (1900). SvUppslB (1933). —
(3) -STÄMNING. (numera knappast br.) i sht jur. genstämning. VDAkt. 1675, nr 126. WoJ (1891). —
(1) -STÖT. motstöt, svarsstöt; numera i sht fäkt. o. boxn. SvMerc. V. 4: 38 (1760). Holmberg Boxas 37 (1921). särsk. bildl. VerdS 197: 9 (1913). —
(2) -SUBJEKT. mus. kontrapunkterande stämma till ”svar” l. ”följeslagare” i fuga, ”motharmoni”; äv. om det andra temat i dubbelfuga. Vogler Clavérsch. 51 (1798). Bauck Musikl. 2: 91 (1871). Wegelius Musikl. 2: 75 (1889). —
(3) -TALAN. (föga br.) jur. gentalan, genkäromål. Kallenberg CivPr. 422 (1918). Minnesskr1734Lag 2: 1084 (1934). —
(4) -TENOR. (förr) mus. stämma som i äldre flerstämmig vokalmusik fogades till den melodiförande tenoren (o. härvid lades stundom högre, stundom lägre än denna). Envallsson 62 (1802). 2NF (1910). —
(5) -TON, r. (föga br.) mus. ton inom kontraoktaven. Mecklin BegTonk. 43 (1802). 2NF 14: 913 (1910). —
(1) -VALLATION -val1atʃω4n l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. (kontra- 1686 osv. kontre- 1712—1738) [jfr t. kontervallation, eng. contravallation, fr. contrevallation; med avs. på senare ssgsleden se CIRKUMVALLATION] (förr) bef. kontravallationslinje. Richardson Krigsv. 1: 160 (1738). WoJ (1891).
Ssg: kontravallations-linje. [jfr t. kontervallationslinie] (förr) bef. förskansningslinje vilken en belägrande anlade på den sida av sitt läger som vette mot de belägrade för att skydda sig mot utfall från dessa; jfr CIRKUMVALLATIONS-LINJE. OSPT 6/9 1686, s. 3. Lefrén Förel. 2: 96 (1817). 3NF 8: 168 (1927). —
(1) -VENERA, äv. -VENIERA, v. -ade. (-venera 1729—1885. -veniera 1668—1711) [jfr t. kontravenieren, fr. contrevenir; av mlat. l. nylat. contravenire, motarbeta, överträda, till lat. venire, komma (se KOMMA, v.)] (†) motarbeta, motvärka. Stiernman Com. 3: 690 (1668). FörklFrämOrd (1885). —
(1) -VENTION. [jfr t. kontravention; av mlat. l. nylat. contraventio (gen. -ōnis), vbalsbst. till contravenire (se -VENERA)] (†) överträdelse. RARP 7: 3 (1660). Åtskilliga contraventioner emot senaste fredzfördrag. 2RA 3: 636 (1734). Dalin (1871). —
(1) -VIKT. i sht tekn. motvikt (på maskin, redskap o. d.). PriskatalWSonesson 1895, s. 36 (på stickmaskin). HufvudkatalSonesson 1920, 4: 177 (på vattenståndsregulator). —
(1) -VIND. (†) motvind. HC12H 1: 116 (c. 1734). —
(3) -VISIT. jfr -BESÖK. Biurman Brefst. 122 (1729). Stiernstedt Mitt 1: 201 (1928).

 

Spalt K 2277 band 14, 1937

Webbansvarig