Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOORDINATION kω1ordi1natʃω4n l. 010—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i konkretare bet.) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. koordination, eng. co-ordination, fr. coordination; till KOORDINERA]
vbalsbst. till KOORDINERA.
1) (utom i a, b mindre br.) motsv. KOORDINERA 1: samordning, sidoordning, koordinering. LittT 1796, s. 209. 2NF 37: 1268 (1925). — särsk.
a) (fullt br.) filos. motsv. KOORDINERA 1 a. Lindblom Log. 101 (1836). SvUppslB (1933).
b) (fullt br.) språkv. motsv. KOORDINERA 1 b: samordning; äv. konkretare, om grupp av samordnade satser l. satsdelar. NF (1884). Att få fram känslans stegring använder Kellgren .. hopade koordinationer. Sylwan Kellgren 135 (1912).
2) med. motsv. KOORDINERA 2. Setterblad Mackenzie 104 (1887). Haglund HållnRörOrg. 1: 43 (1924).
Ssg: (1) KOORDINATIONS-ÖVNING. gymn. gymnastisk övning varvid (symmetriska l. asymmetriska) rörelser med två l. flera olika kroppsdelar (ss. armar, ben o. huvud) utföras samtidigt. IdrIArmén 1926, s. 106.

 

Spalt K 2341 band 14, 1937

Webbansvarig