| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORPULENS kor1pɯlän4s l. -pu-, r.; best. -en.
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara korpulent, stark fetma. Starka anlag för korpulens. Pfeiffer (1837). (Han hade) spänstig gång trots en början till korpulens. Hagberg Pérez Galdós Mar. 3 (1894). (Hon var) Fyllig utan korpulens. Eklund Lampén Gränskarel. 72 (1922).
2) boktr. i fråga om tryckstil: bredden av bokstävernas linjer; jfr KORPUS 2 b. NF 2: 823 (1877). 2UB 10: 184 (1906).
Spalt K 2460 band 14, 1937