Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORPUS kor4pus l. 32, r. l. m. (VDAkt. 1716, nr 250, osv.) ((†) n. RARP 3: 85 (1638; i bet. 6), LMil. 4: 745 (1695; i bet. 5), WoJ (1891; i bet. 2)); best. -en, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -ar; förr äv. (i bet. 5) KORPO, n. (RARP V. 1: 123 (1652), KKD 5: 207 (1711)) l. r. l. m. (KKD 9: 58 (1703)).
Ordformer
(förr äv. skrivet cor-. -po 16521738. -pus 1638 osv.)
Etymologi
[jfr t. korpus, eng. corpus, it. corpo; ytterst av lat. corpus; i formen corpo av it. corpo. — Jfr INKORPORERA, KORPORAL, adj., KORPORATION, KORPULENT, KORPUSKEL, KÅR]
1) (numera bl. vard. o. skämts.) om människokroppen; förr äv. i uttr. i full korpus, i fråga om porträtt: i full kroppsstorlek. Bellman (BellmS) 4: 8 (1767). Konungen Christian den 4:des portrait i full corpus. HH XXV. 2: 38 (1809). Hans väldiga corpus och hans pompösa enfald. HågkLivsintr. 6: 264 (1925).
2) (i fackspr.) massa; äv. i överförd anv.: fyllighet, styrka o. d. — särsk.
a) tekn. o. mål. i fråga om målarfärg: massa o. därav beroende förmåga att täcka; äv. i överförd anv. VetAH 1745, s. 185. WoJ (1891; i överförd anv.). Ett rött färgpulver av för målning lämplig korpus. HantvB I. 1: 73 (1934).
3) (i fackspr.) huvudmassa l. huvuddel (av ett föremål) i motsättning till bidelar, utsprång, omgivande hölje o. d., kropp. UB 2: 516 (1873; om fiols resonanslåda). Hennerberg (o. Norlind) 1: 95 (1912; om orgelpipas kropp). (Altar-)Skåpet har förlorat sina dörrar. I korpus, som är indelad i tre våningar, framställas (osv.). Cornell NorrlKyrklK 200 (1918). — särsk. i numera obrukliga anv. Rålamb 10: 4 (1691; om fartygskropp). När .. pacquetet hijtkom, tog iag det up på en ända, och drog ut sielfva corpus. Bark Bref 1: 44 (1703). Linné Bref I. 1: 19 (1751; om kärnkropp i mussla).
4) (†) samhälle, korporation, kollegium o. d. BtHforsH 1: 85 (1642). Och som wij (dvs. adeln) äre ett corpus, måtte wij ock låta sij att wij bestå af oss sielfwe. RARP V. 1: 177 (1654). Wallquist EcclSaml. 5—8: 194 (1681).
5) (†) mil. om den samlade militära styrka varmed en befälhavare uppträder på en plats; armé; kår; generals underlydande styrka; äv.: huvudstyrka; äv. om den mellersta delen av en slagordning l. mellersta linjen av en på tre linjer uppställd här; jfr CORPS-DE-BATAILLE. HH 20: 350 (c. 1640). (Han anhöll) at .. (J. de la Gardie) ther sammastädes (dvs. 10 mil utanför Novgorod) wille låta sielfwa corpo stå, och allenast medh några få komma in i Staden. Widekindi KrijgH 75 (1671). Thet Corpo, som han (dvs. konung Kristian V av Danmark) vthur sin Häär vthämptat och afskickat hade Halmstadh at belägra. Brask Pufendorf Hist. 341 (1680). Hwar General .. commenderandes .. sit underhafwande Corpus. LMil. 4: 745 (1695). HH XVIII. 3: 5 (1748).
6) (†) volym vartill ett flertal förordningar o. d. sammanförts; samlingsband; kodex. RARP 3: 85 (1638). VDAkt. 1716, nr 250.
7) [ifrågavarande stilsort användes först vid tryckningen i Tyskland av den romerska lagsamlingen ”corpus juris civilis”] boktr. benämning på stilsort av en storlek som ligger mellan ”burgeois” o. ”cicero”. Korpus antikva. Korpus kursiv. Weste (1807). Täubel Boktr. 1: 172 (1823). Ambrosiani NordMBokhandtv. 5 (1916).
Ssgr: (3) KORPUS-ARBETE~020, äv. ~200. guldsm. arbete bestående i att med hjälp av hammare forma ett volymföremåls (ss. en skåls l. kannas l. bägares o. d.) huvuddel (korpus) av en plåt av ädel metall; äv. konkret, om volymföremål som framställts gm dylikt arbete. SvSlöjdFT 1928, s. 45 (konkret).
(7) -KÄGEL. boktr. Fahlgrén Boktr. 19 (1853).
(3) -PJÄS. guldsm. jfr -ARBETE. SvSlöjdFT 1928, s. 46.
(7) -RAD. boktr. SDS 1870, nr 1, s. 1.
(7) -STIL. boktr. Fischerström 4: 501 (c. 1795).
(3) -VARA, r. l. f. guldsm. jfr -ARBETE. SDS 1933, nr 256, s. 16.

 

Spalt K 2460 band 14, 1937

Webbansvarig