| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORRESPONDENS kor1espondän4s, äv. -oŋ-, l. -daŋs (kårrespånndä´nns, o. (efter franskan) kårrespånngdánngs Dalin), r. l. m. l. f. ((†) n. RARP 4: 469 (1650), FoU 16: 197 (1712)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. KORRESPONDENTIE, f.; best. -en; pl. -er.
I. motsvarighet.
1) (i sht i skriftspr.) förhållandet att svara emot ngt; motsvarighet, överensstämmelse, kongruens; enhetlighet. Schroderus Dict. 131 (c. 1635). (I en viss dikt saknas) all korrespondens mellan tittel och innehåll. Polyfem V. 14: 4 (1812). (Swedenborg) erhöll (gm andar) kunskap .. om den correspondens mellan det himmelska och jordiska, som (osv.). Anjou Kyrkoh. 72 (1842). SvD(A) 1933, nr 41, s. 4. — särsk. (†) konkret, om sak som noggrant motsvarar en annan, kopia. BrobgDomb. 9/5 1604. GullbgDomb. 3/5 1619.
2) (†) ömsesidigt (godt) förhållande (mellan personer, kårer, stater osv.); ofta med bestämning av adj. god o. d. SvTr. V. 1: 134 (1603). Att .. freden och dedh gode correspondentz medh wåre omliggiande grannar måtte .. långwarigh blifwa. RARP 4: 469 (1650). Serenius (1757; under close, adj.).
II. förbindelse (se d. o. 1 c, d).
1) (numera bl. tillf.) förbindelse, kommunikation (mellan personer l. sammanslutningar, stater o. d.); särsk. i sådana uttr. som pläga, hålla, uppehålla, hava korrespondens (med ngn) l. stå, komma l. sätta sig i korrespondens (med ngn); äv. bildl. Gustaf II Adolf 287 (1626). Fru Hellvig har satt sig i correspondens med mig. Tegnér (WB) 3: 413 (1820). Själf fäster Tegnér mycken vikt därvid, att skalden står i korrespondans med sin tid. Schwartz Tegnér 1 (1903). — särsk. (†) i fråga om kommunikationsmedel: omedelbar förbindelse mellan två l. flera färdlägenheter; äv. om vid dylik förbindelse gällande ”fri övergång”. Lundin NSthm 96 (1887; om ”fri övergång”). Därs. 97. Ramsay VägvFinl. 329 (1895).
2) [specialanv. av 1] förbindelse gm utväxling av meddelanden.
a) förbindelse gm skriftväxling, brevväxling; äv. konkretare, om samling av skrivelser l. brev, brevsamling; förr särsk. (i sht i pl.) om underrättelser från ombud l. (diplomatisk) agent. Stå i l. underhålla korrespondens (med ngn), förr äv. hålla l. hava korrespondens l. korrespondenser (med ngn). (Köpmännen hava) medh .. Bookhållerij och Correspondentier myckit .. til skaffa. Stiernman Com. 1: 945 (1626). RARP 4: 628 (1651: holla). Jag hade den tiden korrespondans med H:r Sekreteraren Vesterhof. HSH 1: 210 (c. 1750). Undervisning pr korrespondens. ProspHermodSprHandInst. 1900, s. 1. Hallström NNov. 87 (1912; konkret). — jfr HANDELS-, PRIVAT-, YRKES-, ÄMBETS-KORRESPONDENS m. fl. — särsk. handel. om handelskorrespondens. Wägner Norrt. 177 (1908). SDS 1937, nr 91, s. 17.
b) (i sht i fackspr.) korrespondensartikel. Strindberg RödaR 68 (1879). På korrespondenser om (mordet) .. har (journalisten) .. förtjänat minst femhundra kronor. Moberg Rosell 104 (1932).
c) (i sht i fackspr.) om förbindelse som avser utväxling av meddelanden gm telefon, telegraf l. radio. Edelcrantz Telegr. 89 (1796). SvD(B) 1926, nr 68, s. 2 (i fråga om radio). Beställning av rikssamtal kan vid inländsk korrespondens avse följande slag av samtal. RTKatal. 1937, 1: 17. — jfr RADIO-, SAM-, TELEFON-, TELEGRAF-KORRESPONDENS.
(II 2 a) -BREV. (†) brev (se d. o. 3); i sht innehållande meddelande(n) från agent l. ombud. RP 1: 135 (1629). Biurman Brefst. 43 (1729). —
(II 2 a) -BYRÅ. (i fråga om ä. utländska förh.) byrå (se d. o. 3) med uppgift att från sina korrespondenter insamla nyhetsmaterial o. distribuera detta till tidningar o. d. Berger Ysaïl 117 (1905). Bjurman 3Statsm. 37 (1935; i Paris). —
(II 2 a) -INSTITUT. för undervisning per korrespondens. ProspSvKorrInst. 1907 (i titel). —
(II 2 a) -KORT, n. [jfr d. korrespondancekort, kortbrev, t. korrespondenzkarte, brevkort] i sht i privat korrespondens användt kort för kortare meddelanden, avsett att postbefordras inneslutet i kuvert. —
(II 1) -LINJE. (†) mil. förbindelselinje. RP 9: 457 (1642). Dahlberg Dagb. 90 (c. 1660; uppl. 1912). —
(I 1) -LÄRA, r. l. f. [jfr eng. doctrine of correspondence] (i fackspr.) om världsåskådning enligt vilken bestämda företeelser inom ett värklighetsområde motsvaras av bestämda företeelser inom ett annat; i sht om Swedenborgs lära om motsvarigheterna mellan den fysiska o. den andliga världen. JSvanberg PVetA 1814, s. 30. 2NF 27: 916 (1918; om Swedenborgs lära). IllRelH 471 (1924). —
-MEDEL, pl. (förr) till II 2 a: av kanslikollegiet handhavda pänningmedel avsedda för införskaffande av ”korrespondenser” från politiska agenter i utlandet. Schück VittA 2: 107 (i handl. fr. 1667). —
(II 2 a) -PÄNNINGAR, pl. (†) pänningar till postporto. FörordnPostw. c 1 b (1707). PH 6: 4422 (1756). —
Spalt K 2468 band 14, 1937