Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KORUM kω3rum2, äv. 40 (cho`rum Weste; kòrumm Dalin), n.; i best. anv. utan slutart.; pl. =.
mil. (dagligen förrättad) kort militär gudstjänst (under ledning av militärt befäl), bestående av kort bön o. psalmsång; äv. i utvidgad anv., om liknande gudstjänst vid icke militär trupp; jfr KOR, sbst.1 4. Hålla, förrätta, förr äv. göra korum. Schmedeman Just. 194 (1621). Dagen därefter (dvs. efter slaget vid Lund) lät .. (konungen) på walstaden göra chorum. HC- 11H 1: 90 (1676). Far vel! Dhe slå nu till Chorum. Carl XII Bref 334 (1704). Korum hålles (med folkskoleeleverna) före utmarschen till Ladugårdsgärdet. DN 1894, nr 9035 A, s. 2. UFlott. 1: 94 (1903). Böök Lejon 177 (1935). jfr AFTON-, MORGON-KORUM. — särsk. (†) bildl., om glädjefest. Den Svenske Svendom af ok ann i frögd-els-glanss / Med Nymfer chorom höll ok trädde kring i danss (efter erövringen av Skåne, Halland o. Blekinge). SColumbus Vitt. 86 (c. 1670).
-SIGNAL. (korum- 1839. korums- 1788) om signal med jägarhorn l. trumma l. signalflagga. Litet för kl. 8. hissas Chorums Signalen på Chefs Fartyget. ReglArméenFl. 1788, s. 73. —
-SLAG. (korum-) korumsignal med trumma. TjReglArm. 1858, 2: 211. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 293 (1879).
Spalt K 2541 band 14, 1937