| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOSTA kos3ta2, v.2 -ade ((†) pr. ind. sg. -er G1R 4: 212 (1527), Bolinus Dagb. 19 (1666); ipf. koste Gyllenius Diar. 159 (c. 1660), Frese Pass. 96 (1728)). vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); jfr KOSTNAD.
A. i sht om sak: stå i visst pris, kunna erhållas för visst pris; kräva förbrukning av pängar, medföra utgifter.
1) stå i l. ha l. betinga l. kunna erhållas för visst pris, gälla i pris; ofta svårt att skilja från 2. Fråga vad biljetten kostar! Vad kostar det i inköp? Jag frågar inte efter vad boken kostar, jag måste ha den. Jag vill betala vad den kostar. Kosta mycket, förr äv. bra. Kosta vad (den l. den saken) (kosta) vill l. (den l. den saken) får l. må kosta hur mycket l. vad som helst l. hur mycket l. vad den vill. Hwad fagert är thet wil ock mykit kosta. LPetri ChrPred. D 8 a (1561); jfr 2 a. Gifue för bygning som hon skulle koste efter mätesmanna ordom. Lagförsl. 218 (c. 1609). Gerners Danska Postilla (dhän måste I skaffa Eder, kåsta hwadh hon kåsta will). Swedberg Schibb. 449 (1716). Den lilla bit mark, mot vilken .. (trashankarna) stödde sina trasiga skor, kostade vanvettiga summor. Hellström Malmros 172 (1931).
2) kräva förbrukning l. användning av (viss summa) pängar, draga l. vålla (vissa) kostnader, medföra viss utgift; vanl. med bestämning angivande kostnaden l. utgiften; ofta med indirekt obj.; jfr 1. Kosta (ngn) mycket, förr äv. bra l. dyrt. Inte ett öre kommer resan att kosta (honom). G1R 4: 212 (1527). Thet will mikit kosta holla sådana (krigs-)folk någet lenge tilhopa, på en stad. Därs. 8: 160 (1532). Jag fruchtar, at Saken lärer kåsta mer at vtföra, än Vinsten kan blifva. Lagerström Westph. 43 (1737). Flickans skål uti tankarna, / Fast hon har kostat mig bra. Bellman (SVS) 1: 100 (c. 1772, 1790). Det kostar dyrt att vara ett fritt folk. Svedelius SmSkr. II. 2: 61 (1864, 1888). Deras nöjen kostade en liten förmögenhet. Bergman JoH 35 (1926). — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr., t. ex.: Man får intet räkna hwad en god Kåål kostar. Grubb 507 (1665). Stoor ähra kostar Mynnt. Dens. 763; jfr c. Det kostar att hålla hvita hästar på stall. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr f. — särsk. i sammanställning med smaka, i ordspråksliknande uttr. som beteckna att uppskattningen av ngt står (l. icke står) i relation till den utgift dess erhållande l. åstadkommande betingar. Ju mera det kostar ju bättre smakar det också. Modée FruR 9 (1738). (Om vattenledningarna i Schweiz) kan väl sägas, kostar det något, så smakar det något. SvMerc. 1764, s. 822. Försöket (att flytta romerska rikets gräns till Elbe) kostade mer än det smakade. SD(A) 1916, nr 343 B, s. 15.
b) i uttr. kosta (ngn) mycket (l. för mycket) l. (ngt vard.) stora pängar, äv. (numera i sht i sydligaste Sv., vard.) många pängar. Han har kostat sin fader mycket pängar. En reparation skulle kosta alldeles för mycket pängar. En liusekrona .., som haffuer .. kostaet månge penningar. Schück Wivallius 1: 79 (i handl. fr. 1629).
c) (ngt vard.) i uttr. kosta pängar, i sht förr äv. mynt, medföra kostnader; oftast pregnant: medföra stora kostnader. Allting kostar pängar. G1R 8: 261 (1533). Vad barnen kosta pengar! Auerbach (1911). Även de mänskliga känslorna kosta pengar. Bergman Patr. 18 (1928).
d) i uttr. kosta l. (i sht förr) koste vad det (kosta) vill l. vad som helst, äv. det må l. får kosta vad det vill l. vad som helst, förr äv. det koste vad det (kosta) kan, till varje pris; oftast i bildl. l. överförd anv. (jfr 3). (De vise männen) wille åstadh och vpsökia thetta Barnet (dvs. Jesusbarnet), thet koste hwadh thet kunde. LPetri 1Post. L 3 b (1555). Hämnas måste jag; kåsta hvad det kåsta vill. Modée Dår. 48 (1741). Mörne Liv 234 (1925).
e) (mindre br.) i uttr. kosta skatt l. plikt, medföra skatt l. plikt. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 25 (1854). Den fördömda punktligheten, som kostade plikt för ett par minuters för sen ankomst (till fabriken). Blomberg Överg. 71 (1915).
f) (ngt vard.) utan bestämning angivande kostnaden l. utgiften; vanl. pregnant: medföra stora kostnader, vara dyr. Det kostar att vara kavaljer. Allting kostar, dvs. man får ingenting gratis. Rålamb 8: 46 (1691). VetAH 1789, s. 64. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 27 (1901). — särsk. (†) med indirekt obj.: ådraga l. vålla ngn (stora) kostnader l. utgifter; äv. i uttr. kosta ngns pung. Verelius Gothr. 53 (1664). Posten 1769, s. 602. (Stockenström) begärde .. och erhöll tillstånd att göra en utrikes resa .. icke för att kosta, men att gagna fäderneslandet. Rosenstein 1: 156 (1790).
3) mer l. mindre oeg. l. bildl. l. i överförd anv. (jfr 2 d): kräva l. medföra (ngt, särsk. ngt betungande l. svårt l. obehagligt l. sorgligt o. d.), ofta (o. eg.) ss. vederlag l. vedergällning för (ernående l. åstadkommande av) ngt; ofta med indirekt obj. Det kostar dig blott ett ord l. några få ord l. en rad l. några få rader. Detta skall kosta eder (dvs. stå eder dyrt)! Thet kostar fast mykit at förlossa theres siel. Psalt. 49: 9 (öv. 1536; Bib. 1917: För dyr är lösen för hans själ). Altsammans kostade mig mycket arbete. DeFoë RobCr. 59 (1752). Min far var aldrig rädd för att någon skulle stjäla från honom, ty de, som kände honom, visste hvad det kostade. Wigström Folkd. 2: 356 (1881). Den ansträngning och självbehärskning som det uppenbarligen kostade vederbörande att (osv.). SvD(A) 1934, nr 183, s. 8. — särsk.
a) (i sht i Finl.) i uttr. kosta ngn dyrt, stå ngn dyrt. Cygnæus 2: 145 (1858). Det är ett farligt spel (att gå svekomanernas ärenden) och kan kosta landet dyrt. Söderhjelm Brytn. 232 (1901).
b) kräva l. medföra uppoffring resp. förlust av (ngt, i allm. ngt värdefullt). Tilltaget kostade honom friheten, hans ämbete. När han legger hans (dvs. staden Jerikos) grund thet koste honom hans första son. Jos. 6: 26 (Bib. 1541). Nederlaget vid Nördlingen kostade Svenskarne alla Gustaf Adolphs eröfringar i södra Tyskland. Mankell Fältsl. 315 (1858). Anfallet, som på några minuter kostat ganska mycket folk. Rappe Nordarm. 134 (1874). SvD(A) 1932, nr 239, s. 4. — särsk.
α) i uttr. betecknande förlust av livet, ss. kosta (ngn) livet, äv. huvudet l. halsen, l. kosta ngns liv, äv. ngns huvud l. hals, förr äv. ngns halsben. G1R 6: 166 (1529). Om han komme hijtt in uthan leigd, skulle dedh kosta hans halsbeen. OxBr. 3: 15 (1613). Brask Pufendorf Hist. 142 (1680). SvD(A) 1934, nr 14, s. 3.
β) i uttr. kosta (mycket l. icke en droppe o. d.) blod, kräva (stor resp. icke någon som helst) blodsutgjutelse. Hes. 14: 19 (Bib. 1541). Denna framgång hade ej kostat en enda droppe blod. LbFolksk. 568 (1892).
B. om person: förbruka l. använda l. giva ut pängar o. d.
4) med bestämning inledd av prep. på (förr äv. uppå l. å) l. motsv. adv.: lägga ned l. offra l. ”våga” (pängar) på ngt l. ngn, använda l. förbruka (pängar) till ngt; äv. oeg. l. bildl.; jfr KOSTA PÅ 1 a. G1R 4: 36 (1527). Min son .., på hwilken iag min största förmögenheet .. i mångh åhr kostat. VDAkt. 1676, nr 93. (Han hade) kostat sit lilla arf på utrikes resan. Melanderhjelm ÅmVetA 1798, s. 28. Quennerstedt StrSkr. 1: 364 (1919; bildl.). — särsk.
a) i överförd anv.: för ngns l. ngts räkning bekosta (ngt); spendera (ngt) på ngn; jfr KOSTA PÅ 1 b. VRP 1624, s. 53. På främmande Hundar och annars Barn, kostas alt Bröd fåfängt. Grubb 675 (1665). Att kosta någon reparation på en dylik svinstiga (som prästgården i Reslöv) lönar ej mödan. Tegnér (WB) 4: 332 (1823). — särsk. (vard.) i det bildl. uttr. kosta krut på döda hökar l. döda kråkor, stundom på döda rävar, förr äv. på harkrankar, göra överloppsgärningar. Envallsson OförtMöt. 13 (1786). Wensell Ordspr. 25 (1863). Östergren (1930). jfr (tillf.): Det var nog som att kosta krut på kråkor i det här laget. Väring Frost. 267 (1926).
b) (numera mindre br.) bildl.: nedlägga (arbete, möda o. d. på ngt), offra (förmaningar o. d. på ngn); ägna (ngn en tanke). OPetri MenSkap. 48 (c. 1540). Oachtat alla förmaningar som .. iagh .. uppå honom många reesor kostat hafwer. VDAkt. 1678, nr 8. Det är förgäfves at kosta möda på dem. Sahlstedt CritSaml. 81 (1759). Om hon någonsin kostade en tanke på honom. Lindqvist Locke Balt. 64 (1920).
5) bestrida kostnaderna l. utgifterna för (ngt), bekosta (ngt); stundom i uttr. kosta sig ngt, hålla sig med ngt; numera bl. i förb. KOSTA PÅ 2. NorrlS 10: 77 (1640). (Pastor i Kumblinge) haar rådh kosta sig gård i Åbo. Murenius AV 333 (1656). Jag kostade tryck och inbindning (av boken). Rhyzelius Ant. 39 (c. 1750). VDAkt. 1784, nr 97.
6) lägga ut l. betala (pängar), giva ut (pängar l. mat o. d.); särsk. i uttr. kosta (pängar) till ngt, lämna (pängar) till ngt; numera bl. i förb. KOSTA UT. Oluff Laressonn .. (begärde att få) dett ighen, som han hade kåstatt. SkrGbgJub. 6: 6 (1586). Att .. (Gustav Vasa) till de .. gemensamt med Danmark anställde Krigsrustningar kostat öfver 2000 mark Örtig. Hallenberg Mynt 133 (1798; efter handl. fr. 1534).
1) till 4.
a) för (ngts l. ngns) räkning använda l. förbruka (pängar), ”våga” (pängar) på (ngt l. ngn), nedlägga (kostnad) på (ngt l. ngn); äv. utan indirekt objekt; äv. refl.; äv. bildl. (Han) skal haffwa i gh[e]n hwad han haffu[er] kostad wpa garden. OPetri Tb. 10 (1524; uppl. 1929). Hwadh tw meer kostar på honom will iach tich betala. Luk. 10: 35 (NT 1526). Peringskiöld Wilk. 185 (1715; refl.). Ty, sen jag nu har kommit mig i gunst hos mig sjelf, vill jag väl kosta på något litet för att bibehålla den. Leopold 5: 520 (c. 1820). Kosta på möda. Auerbach (1911).
b) för (ngns l. ngts) räkning bestrida kostnaden för (ngt), spendera (ngt) på (ngn), ”bestå” (ngn) med (ngt); äv. refl.; äv. bildl. Du kan gärna kosta på mig några rader under din resa. VRP 1660, s. 1267. Den, som mår någorlunda väl, kan väl ibland kosta på sig ett glas Vjn. Modée HåkSmulgr. 21 (1738). Villan i Enskede säger (han) sig .. ha kostat på åtskilliga om- och tillbyggnadsarbeten. SvD(A) 1934, nr 19, s. 20. Det lilla besväret kan man alltid kosta på sig. GHT 1935, nr 234, s. 9.
2) (i vissa trakter, vard.) till 5: bestrida kostnaderna för (ngt), bekosta (ngt), bestå (ngt). BtSödKultH 12: 65 (1597). Jag .. vill kosta på hela begravningen själv. Lagerlöf Holg. 2: 349 (1907). Alla kommunala byggnader i Orsa ha jordägarna kostat på. SvD(A) 1933, nr 23, s. 3. —
KOSTA UT10 4. till 6.
1) (numera mindre br.) giva ut, lägga ut. VDAkt. 1710, nr 45. Tornväktarens kostade ut allt hvad de hade på det vackra barnet. Wetterbergh SamhKärna 2: 15 (1857). Östergren (1930).
2) (†) refl.: giva ut allt vad man äger, ”barskrapa” sig, uppbjuda alla medel l. tillgångar; äv. bildl.: uttömma sina krafter o. d. Borg Luther 2: 669 (1753). Inte ska herr Kongl. Sekreteraren kosta ut sig för vår skull. Blanche Posit. 42 (1843). Pekka, som annars ej kostade ut sig med långa tal (osv.). Topelius Fält. 1: 275 (1853). —
KOSTLIG, KOSTNAD, se d. o. —
KOSTSAM, adj. till 1, 2: som kostar l. kostat mycket pängar, dyrbar.
a) (mindre br.) till 1: som betingar ett högt pris, vars förvärv medför stor kostnad; förr äv. i fråga om pris o. d.: dyr; jfr KOSTBAR 1 a, KOSTLIG 1. Fast här ei Aloe, ei kåstsam mirrham vankar. Frese Pass. 123 (1728). Hör Vandringsman, hvart vil du löpa, / At Vett och Dygd så kostsamt köpa. Dalin Vitt. I. 3: 39 (1736). Den kostsamma maskinella utrustning, en modern teknisk högskoleundervisning oundgängligen tarvar. SvD(A) 1929, nr 335, s. 8.
b) till 2: som kräver l. medför stora kostnader l. utgifter; jfr KOSTBAR 1 b. Thet fremmande (krigs)-folkedt är mycket kostsammare att vnderholla än thet infödde Swenske. RARP 1: 133 (1630). Det är fråga om stora och kostsamma arbeten. GHT 1934, nr 272, s. 14. särsk.
β) (numera knappast br.) om byggnad, industriell anläggning o. d.: vars uppförande l. anläggning kräver l. krävt stora kostnader; jfr KOSTBAR 1 b γ. Johansson Noraskog 3: 266 (i handl. fr. c. 1675; om dammanläggning). Bygnad af et kostsamt .. valsvärk. Ambrosiani DokumPprsbr. 34 (i handl. fr. 1757). Estlander KonstH 570 (1867; om byggnad).
c) (†) närmande sig l. övergående i bet.: praktfull, förnämlig, präktig, prydlig; jfr KOSTBAR 2, KOSTLIG 2. Verelius 231 (1681). (Somliga prästers) Hustrur och Barn .. hålla sigh .. galantare ok kåstsammare än Biskopens. Swedberg Schibb. 448 (1716). Prydnaderne i Brudhusen af andra graden (av prästeståndet) skulle vara mindre kostsame, och för Tjenstefolk ännu tarfligare. Wallquist EcclSaml. 1—4: 542 (1790).
Avledn.: kostsamhet, r. l. f.
a) (knappast br.) till kostsam a: dyrhet. Kostsamheten af böcker och svårigheten att erhålla dem. KyrkohÅ 1907, s. 284 (1842).
b) till kostsam b: dyrbarhet; förr äv. konkret o. i koll. anv., om det som innebär l. medför utgifter. Stoora böter och annan kostsamheet. VDAkt. 1680, nr 250. TT 1872, s. 50.
c) (†) till kostsam c; övergående i bet.: prakt, ståt. Åhr 1607 blifwer hon krönter med alsomstörsta kostsamheet .. til Stoorförstinna. Widekindi KrijgH 30 (1671).
Spalt K 2565 band 14, 1937