Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOVNA, v. -ade.
Ordformer
(kov- (-f-) c. 1755—1893. kåv- (-f-) 1712—c. 1755)
Etymologi
[fsv. kofna, sv. dial. kovna, kåvna, kvävas, motsv. nor. kovne, kvävas, tappa andan; till KOVEN l. till fsv. kova, kväva (jfr KOV)]
(†) (hålla på att) kvävas, tappa andan, storkna. Spegel (1712). Schenberg (1739). Lundell (1893; angivet ss. folkmål).

 

Spalt K 2587 band 14, 1937

Webbansvarig