Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOVEN, adj.
Ordformer
(kåfven)
Etymologi
[sv. dial. koven, kåven, kvav, kvalmig, tungsint, villrådig, motsv. nor. dial. koven, om luft: mörk, tung; till KOV; jfr KOVNA]
(†) kvävd. Spegel 216 (1712).

 

Spalt K 2587 band 14, 1937

Webbansvarig