Publicerad 1937 Lämna synpunkter KRAMLA kram3la2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. Etymologi [avledn. av KRAMLA, sbst.1; jfr BEKRAMLA] (i fackspr.) fästa (ngt) medelst kramlor. TT 1896, Byggn. s. 61. Bildmark Entrepr. 105 (1921). Särsk. förb. (i fackspr.): KRAMLA FAST10 4. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 326 (1880). — KRAMLA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. König Mec. 137 (1752). Spalt K 2639 band 15, 1937 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se